tisdag, december 20, 2011
att vara fadder
För några dagar sedan "skaffade" vi ett fadderbarn genom Erikshjälpen. Han heter Vikas och kommer från en fattig by i norra Indien. Föräldrarna tror att han är född 2003 men vet inte helt säkert..det ska bli jätteroligt att kunna stödja honom och det arbete Erikshjälpen utför där.
"Allt vad ni har gjort.."
Mitt bland alla glittrande julstjärnor vill jag komma med ett litet inlägg..
Det finns en sak med julen får mig att bli ganska illa till mods. Och det är hela den här köpkommersen som Väst har upppfunnit. Den här stresskarusellen som får oss svenskar att springa benen av oss med svetten lackande i pannan för att hitta den "perfekta" klappen. Egentligen är det helt absurt. Enligt en undersökning så vill en tredjedel av svenska folket helst slippa julen för att den har blivit till ett enda stort köptvång där den ena ipoden får ge plats för en endera dyrare. Det behövs faktiskt både en och två tankeställare kring detta.
Vad är det egentligen som får oss att slå knut på oss själva under hela december för att man ska kunna köpa köpa köpa allt det där som ska göra julen så perfekt?
Hur kul är det egentligen att ge en julklapp som det ligger en massa ångestladdad press bakom, där man rusat runt som en skållad råtta tillsammans med en massa andra skållade råttor och trängts, knuffats, suckats, svettats i den för varma dunjackan i otalet butiker?
Alla vet att man inte blir lyckligare av prylar. Egosim är en återvändsgränd. Så varför har julen kommit att handla så mycket om det?
Varför ger man inte pengarna till dem som VERKLIGEN behöver dem?
De som inte har mat, kläder, kanske inte ens ett hem, de som samhället förkastat, de som kanske har förlorat allt. För tro mig, de finns här mitt ibland oss, i Sverige, bland alla glittrande julgranar och cellofaninslagna paket. Både de uppenbart utslagna, de hemlösa, tiggarna..men också de som lever under existensminimum, de som knappt klarar av att betala hyran och sätta mat på bordet till sina barn. För många av dem blir julen en mardröm, där bördan av otillräcklighet skymmer det som julen verkligen borde handla om, gemenskap, glädje och kärlek.
Julen firas för att Guds egen son Jesus föddes i ett stall. För att människan skulle få tillbaka gemenskapen med Gud. Jesu liv präglades inte ett dugg av glitter och glamour. Stallet stank säkert. Under sina år på jorden umgicks han med enkla människor, illa sedda tullare, fiskare...
Egoismen fanns inte i Jesu liv. "Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig" står det i Matteus 25:40.
Det är ett ord alla borde ta vara på nu när det lackar mot jul.
Det finns en sak med julen får mig att bli ganska illa till mods. Och det är hela den här köpkommersen som Väst har upppfunnit. Den här stresskarusellen som får oss svenskar att springa benen av oss med svetten lackande i pannan för att hitta den "perfekta" klappen. Egentligen är det helt absurt. Enligt en undersökning så vill en tredjedel av svenska folket helst slippa julen för att den har blivit till ett enda stort köptvång där den ena ipoden får ge plats för en endera dyrare. Det behövs faktiskt både en och två tankeställare kring detta.
Vad är det egentligen som får oss att slå knut på oss själva under hela december för att man ska kunna köpa köpa köpa allt det där som ska göra julen så perfekt?
Hur kul är det egentligen att ge en julklapp som det ligger en massa ångestladdad press bakom, där man rusat runt som en skållad råtta tillsammans med en massa andra skållade råttor och trängts, knuffats, suckats, svettats i den för varma dunjackan i otalet butiker?
Alla vet att man inte blir lyckligare av prylar. Egosim är en återvändsgränd. Så varför har julen kommit att handla så mycket om det?
Varför ger man inte pengarna till dem som VERKLIGEN behöver dem?
De som inte har mat, kläder, kanske inte ens ett hem, de som samhället förkastat, de som kanske har förlorat allt. För tro mig, de finns här mitt ibland oss, i Sverige, bland alla glittrande julgranar och cellofaninslagna paket. Både de uppenbart utslagna, de hemlösa, tiggarna..men också de som lever under existensminimum, de som knappt klarar av att betala hyran och sätta mat på bordet till sina barn. För många av dem blir julen en mardröm, där bördan av otillräcklighet skymmer det som julen verkligen borde handla om, gemenskap, glädje och kärlek.
Julen firas för att Guds egen son Jesus föddes i ett stall. För att människan skulle få tillbaka gemenskapen med Gud. Jesu liv präglades inte ett dugg av glitter och glamour. Stallet stank säkert. Under sina år på jorden umgicks han med enkla människor, illa sedda tullare, fiskare...
Egoismen fanns inte i Jesu liv. "Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig" står det i Matteus 25:40.
Det är ett ord alla borde ta vara på nu när det lackar mot jul.
tisdag, december 13, 2011
Länge leve tjockteven
Hela förra veckan njöt jag och barnen njutit av att vara tillsammans med alla våra mammakompisar och deras barn. Det var fullt upp varenda dag med lek och julmys. Denna vecka ser ungefär likadan ut...
Noah har alltid varit social men nu börjar mer och mer prata om sina kompisar..såå sött. Samtidigt märker jag hur han älskar att komma hem, att bara få sitta koncentrerat och leka med sina leksaker för att i nästa stund springa runt och busa med lillasyster. Jag är så glad att ha båda två hemma. Visst är man dödsslut vissa dagar, och visst tar tålamodet slut både en,två och tre gånger. Men lyckan då ens son säger "Noah äska mamma" eller då Celine borrar in ansiktet mot min hals och säger "mmmmm maaaamma.." väger upp allt.
Vi har beslutat oss för att vänta till hösten med dagis. Vi fick plats nu i början på december men det var inte på det dagiset vi ville ha. Skulle kanske också föredra en dagmamma när det väl gäller, jag pratade med en dagmamma häromdagen som verkade jättebra. Så nu står vi i kö där och på en hel drös med privata dagis som finns här i närheten. Celine kommer väl skolas in samtidgt som Noah, hon kommer ju bara var två då..så det känns i hjärtat. Har inte hundra bestämt mig ännu men det lutar åt det.
Två små tomtar!
Jag vill kunna spendera så mycket tid som möjligt med mina små medan jag kan.. Och inte bara det, JAG vill ha det största inflytandet över mina barn. En pedagog kan aldrig aldrig ersätta en förälder...oavsett hur bra och fantastisk denna är. Jag vet att det finns helt underbara förskollärare och som verkligen brinner för sitt yrke och jag är verkligen inte emot dagis.
Men däremot kan jag bli rätt trött på att alla hela hela tiden i Sverige ska vara lika och tänka likadant, att allt i Sverige ska vara så himla politiskt korrekt.
Varför anses det i många fall som självklart att sätta sina ungar på förskola från ett års ålder..en del kan inte ens gå då..
Ok jag förstår om man verkligen måste och inte har någon ekonomisk möjlighet att vara hemma. Självklart är det också annorlunda om man är ensamstående t.ex. Men jag är säker på att många kan spendera några månader extra med sina barn om man bara lär sig hantera sin ekonomi och drar in på sådant som faktiskt kan klara sig utan...vad är viktigast, tid med barnen eller en massa onödiga nya teknikprylar? Länge leve tjockteven, säger jag bara.
Hur kommer det sig att man på 70-talet byggde upp en massa dagis? Var det för barnens skull? Nej det var för att föräldrar skulle få möjlighet att jobba. Och dte behöver väl inte vara fel. Men under de 40 år som gått, har inställningen till förskolor sakta men säkert gått från att vara en plats där barnen kan vara när föräldrarna jobbar, till att barnen BEHÖVER dagis för "stimulansens" skull. Och visst är det bra att förskolan är plats där barnen stimuleras till utveckling och lär sig saker.
Men när man börjar prata om att det skulle vara bättre för (små) barn att gå på förskola än att de är hemma med sina föräldrar, då tycker jag att det har gått på tok för långt.
Är det inte märkligt att under flera tusen år har föräldrarna själva tagit hand om sina barn och så poff helt plötsligt tar samhället över en stor del av ansvaret?
Jag får ofta höra påståenden som "mitt barn skulle aldrig klara av att vara hemma hela tiden, han/hon behöver stimulans.
Jag har aldrig förstått vad de egentligen menar när de säger så. Menar man helt ärligt att man som förälder är icke-kapabel att ta hand om och stimulera sitt eget barn? Att man inte kan tillgodose sitt eget barns lekbehov? Varför ser man ner sig på själv på det sättet? Man får väl se till att bli en lite roligare förälder då..det är klart att man stimulera sitt barn om man verkligen anser att det är viktigt.
Och helt ärligt, (men detta är ju bara mina tankar) om ett barn behöver mkt stimulans, (för en del behöver ju faktiskt mer än andra) mår han/hon verkligen bättre av att trängas (i många gånger) stora barngrupper, där de faktiskt riskerar att bli överstimulerade istället?
Klart man inte bara kan sitta hemma..Man får aktivt leta upp de få som är hemma med sina barn, gå till öppna förskolor, gå ut och leka, hitta på mysiga utflykter, låta ungarna springa av sig..det krävs faktiskt inte så mycket för att en tvååring ska tycka något är spännande. En busstur kan vara ett stort äventyr..
Så. Nu fick jag ur mig det.
:)
Hoppas inte någon tar illa upp! Det är verkligen inte min mening. Jag vet såklart att alla föräldrar gör det som man själv tror är bäst för sina barn, oavsett om väljer dagis tidigt eller inte. Jag vill bara öppna upp för att det ska vara ok att tycka och tänka lite annorlunda...
Och by the way, tjockteve är faktiskt totalt underskattat. Håller år ut och år in. Går aldrig sönder. En mer trofast teknikpryl får du leta efter.
snart är det jul!! Tjoho! Ska bli sååå mysigt!
Noah har alltid varit social men nu börjar mer och mer prata om sina kompisar..såå sött. Samtidigt märker jag hur han älskar att komma hem, att bara få sitta koncentrerat och leka med sina leksaker för att i nästa stund springa runt och busa med lillasyster. Jag är så glad att ha båda två hemma. Visst är man dödsslut vissa dagar, och visst tar tålamodet slut både en,två och tre gånger. Men lyckan då ens son säger "Noah äska mamma" eller då Celine borrar in ansiktet mot min hals och säger "mmmmm maaaamma.." väger upp allt.
Vi har beslutat oss för att vänta till hösten med dagis. Vi fick plats nu i början på december men det var inte på det dagiset vi ville ha. Skulle kanske också föredra en dagmamma när det väl gäller, jag pratade med en dagmamma häromdagen som verkade jättebra. Så nu står vi i kö där och på en hel drös med privata dagis som finns här i närheten. Celine kommer väl skolas in samtidgt som Noah, hon kommer ju bara var två då..så det känns i hjärtat. Har inte hundra bestämt mig ännu men det lutar åt det.
Jag vill kunna spendera så mycket tid som möjligt med mina små medan jag kan.. Och inte bara det, JAG vill ha det största inflytandet över mina barn. En pedagog kan aldrig aldrig ersätta en förälder...oavsett hur bra och fantastisk denna är. Jag vet att det finns helt underbara förskollärare och som verkligen brinner för sitt yrke och jag är verkligen inte emot dagis.
Men däremot kan jag bli rätt trött på att alla hela hela tiden i Sverige ska vara lika och tänka likadant, att allt i Sverige ska vara så himla politiskt korrekt.
Varför anses det i många fall som självklart att sätta sina ungar på förskola från ett års ålder..en del kan inte ens gå då..
Ok jag förstår om man verkligen måste och inte har någon ekonomisk möjlighet att vara hemma. Självklart är det också annorlunda om man är ensamstående t.ex. Men jag är säker på att många kan spendera några månader extra med sina barn om man bara lär sig hantera sin ekonomi och drar in på sådant som faktiskt kan klara sig utan...vad är viktigast, tid med barnen eller en massa onödiga nya teknikprylar? Länge leve tjockteven, säger jag bara.
Hur kommer det sig att man på 70-talet byggde upp en massa dagis? Var det för barnens skull? Nej det var för att föräldrar skulle få möjlighet att jobba. Och dte behöver väl inte vara fel. Men under de 40 år som gått, har inställningen till förskolor sakta men säkert gått från att vara en plats där barnen kan vara när föräldrarna jobbar, till att barnen BEHÖVER dagis för "stimulansens" skull. Och visst är det bra att förskolan är plats där barnen stimuleras till utveckling och lär sig saker.
Men när man börjar prata om att det skulle vara bättre för (små) barn att gå på förskola än att de är hemma med sina föräldrar, då tycker jag att det har gått på tok för långt.
Är det inte märkligt att under flera tusen år har föräldrarna själva tagit hand om sina barn och så poff helt plötsligt tar samhället över en stor del av ansvaret?
Jag får ofta höra påståenden som "mitt barn skulle aldrig klara av att vara hemma hela tiden, han/hon behöver stimulans.
Jag har aldrig förstått vad de egentligen menar när de säger så. Menar man helt ärligt att man som förälder är icke-kapabel att ta hand om och stimulera sitt eget barn? Att man inte kan tillgodose sitt eget barns lekbehov? Varför ser man ner sig på själv på det sättet? Man får väl se till att bli en lite roligare förälder då..det är klart att man stimulera sitt barn om man verkligen anser att det är viktigt.
Och helt ärligt, (men detta är ju bara mina tankar) om ett barn behöver mkt stimulans, (för en del behöver ju faktiskt mer än andra) mår han/hon verkligen bättre av att trängas (i många gånger) stora barngrupper, där de faktiskt riskerar att bli överstimulerade istället?
Klart man inte bara kan sitta hemma..Man får aktivt leta upp de få som är hemma med sina barn, gå till öppna förskolor, gå ut och leka, hitta på mysiga utflykter, låta ungarna springa av sig..det krävs faktiskt inte så mycket för att en tvååring ska tycka något är spännande. En busstur kan vara ett stort äventyr..
Så. Nu fick jag ur mig det.
:)
Hoppas inte någon tar illa upp! Det är verkligen inte min mening. Jag vet såklart att alla föräldrar gör det som man själv tror är bäst för sina barn, oavsett om väljer dagis tidigt eller inte. Jag vill bara öppna upp för att det ska vara ok att tycka och tänka lite annorlunda...
Och by the way, tjockteve är faktiskt totalt underskattat. Håller år ut och år in. Går aldrig sönder. En mer trofast teknikpryl får du leta efter.
snart är det jul!! Tjoho! Ska bli sååå mysigt!
torsdag, november 24, 2011
Together...
Fredag kväll till och med lördag eftermiddag gick i vilans tecken. Då lämnade vi nämligen barnen till svärmor och så njöt vi av att vara helt barnfria! It was fantastic. När hände det senast liksom?? Vi gick till en underbar libanesisk restaurang och njöt av att äta utan att bli avbrutna femton gånger för att någon av våra små rackare spillt tomatsås på nya tröjan eller kastat ner muggen med mjölk från bordet...bara det här med att kunna prata till punkt, är något totalt underskattat när man har barn. I vanliga fall kan det låta ungefär så här vid matbordet hos oss.
-Jo det hände en grej på jobbet..
-Mamma! mera köttbulle!
- Hrm..jo som sagt det var en rolig grej som..
-mamma! Meeera möjk (mjölk)
- Vart var jag nu..jo en kollega berättade att..
Plask! Två dl mjölk bildar ett hav på bordet och börjar sakta droppa ner på allas strumpor..torka torka, vrida, skölja.
Tre minuter senare..
- Vad var det du skulle säga?
-Skulle jag säga något? Kommer inte ihåg....
:)
Lite förenklat skrivit men det ger i alla fall en liten hint. Klart vi inte är några exceptionella undantag men det förtar ju inte njutningen av att kunna äta middag ensamma ibland. SÅ vi pratade och pratade heela kvällen och sedan tog vi in på hotell, åt godis i sängen och kollade på film och så somnade vi som två små barn kl 22 och sov till 8.30 dagen efter..
Men visst var det underbart att träffa sina små juveler igen, man saknar dom alldeles för fort..
Fredrik är nu också klar med sitt examensarbete och fick högsta betyg. Ja jag skryter lite om honom för han har varit såå duktig! Verkligen pluggat och pluggat på all lediga tid ifrån jobbet och ändå alltid prioriterat oss.
We love you!! Nu väntar mycket familjetid..at last together again..:)
-Jo det hände en grej på jobbet..
-Mamma! mera köttbulle!
- Hrm..jo som sagt det var en rolig grej som..
-mamma! Meeera möjk (mjölk)
- Vart var jag nu..jo en kollega berättade att..
Plask! Två dl mjölk bildar ett hav på bordet och börjar sakta droppa ner på allas strumpor..torka torka, vrida, skölja.
Tre minuter senare..
- Vad var det du skulle säga?
-Skulle jag säga något? Kommer inte ihåg....
:)
Lite förenklat skrivit men det ger i alla fall en liten hint. Klart vi inte är några exceptionella undantag men det förtar ju inte njutningen av att kunna äta middag ensamma ibland. SÅ vi pratade och pratade heela kvällen och sedan tog vi in på hotell, åt godis i sängen och kollade på film och så somnade vi som två små barn kl 22 och sov till 8.30 dagen efter..
Men visst var det underbart att träffa sina små juveler igen, man saknar dom alldeles för fort..
Fredrik är nu också klar med sitt examensarbete och fick högsta betyg. Ja jag skryter lite om honom för han har varit såå duktig! Verkligen pluggat och pluggat på all lediga tid ifrån jobbet och ändå alltid prioriterat oss.
We love you!! Nu väntar mycket familjetid..at last together again..:)
onsdag, november 16, 2011
Höst helt enkelt
Här har vi haft magsjuka. Lagom till helgen slog den till hos både Noah, Celine och mig. Fast varsin dag i taget..tur att Fredrik var hemma och kunde ta hand om knattarna medan jag låg och vred mig i mina plågor..usch vad hemskt det är. Annars trivs vi bra här i Farsta. Superskönt att Fredrik har mycket närmare till jobbet.Och närheten till alla butiker, lekparker,kommunikationer...
Men vi saknar nog Sorunda lite i alla fall..landet, närheten till gammo, gaffo, farmor och farfar och de mammor och barn vi lärt känna under åren. Men jag har faktiskt redan lärt känna ett par mammor här vilket är kul! Man måste "ragga" lite mammor på öppnis.."hur gamla är dina barn..?" Noah älskar sina bilar över allt annat nu. Om han hade en passion innan så vet jag inte vad man ska kalla det nu..han kan sitta i timmar och bara leka och leka i sin egna lilla värld..vilket ju i och för sig är rätt skönt för mig!
Celine springer omkring och busar och småretas med brorsan, så ibland åker hon på en smäll, men då gäller det att förmana och medla mellan de två. Inte helt lätt vill jag lova, ja tack ett par ögon i nacken skulle sitta fint!
Men de leker bra ihop också och jagar varandra och skrattar,det är ljuvligt att höra deras skratt ihop, hjärtat smälter om och om igen...åh mina skatter! Vi var på en försenad 1-års-kontroll för två veckor sedan, (Celine var 13 månader då)och vågen visade 8,5 kg och längd 74 cm..Noah vägde typ 12 kg och var över 80 cm vid samma tid..
Otroligt vilken skillnad det kan vara.
Men vi saknar nog Sorunda lite i alla fall..landet, närheten till gammo, gaffo, farmor och farfar och de mammor och barn vi lärt känna under åren. Men jag har faktiskt redan lärt känna ett par mammor här vilket är kul! Man måste "ragga" lite mammor på öppnis.."hur gamla är dina barn..?" Noah älskar sina bilar över allt annat nu. Om han hade en passion innan så vet jag inte vad man ska kalla det nu..han kan sitta i timmar och bara leka och leka i sin egna lilla värld..vilket ju i och för sig är rätt skönt för mig!
Celine springer omkring och busar och småretas med brorsan, så ibland åker hon på en smäll, men då gäller det att förmana och medla mellan de två. Inte helt lätt vill jag lova, ja tack ett par ögon i nacken skulle sitta fint!
Men de leker bra ihop också och jagar varandra och skrattar,det är ljuvligt att höra deras skratt ihop, hjärtat smälter om och om igen...åh mina skatter! Vi var på en försenad 1-års-kontroll för två veckor sedan, (Celine var 13 månader då)och vågen visade 8,5 kg och längd 74 cm..Noah vägde typ 12 kg och var över 80 cm vid samma tid..
Otroligt vilken skillnad det kan vara.
fredag, november 11, 2011
människans potential..
Ja alltså det här med blogguppdateringar går i omgångar som ni märker :) Det finns tusen ursäkter och egentligen inga..Senaste månaden har jag..hm..
(jag får gräva djupt i minnesbalken, den fungerar inte riktigt som den ska nu för tiden med för lite sömn,höstmörker och vinterkräksjuka hos mina stackars barn)Ja de små liven har blivit sjuka men är på uppgång igen..
Gjorde några roliga intervjuer i slutet på oktober, den ena kan få några spaltrader här tycker jag.
Den var med Pär Johansson(grundaren av Glada hudikteatern)
Han var i särklass den trevligaste och mest jordnära människa jag intervjuat någon gång. Ödmjuk och genomschysst..(Ni hör hur objektiv jag är) :) Trevlig personlighet i all ära, men det är svårt att inte gilla någon som genom ett passionerat arbete givit upprättelse åt tusentals handikappade och deras anhöriga i Sverige. (och även runt om i världen.) Det är faktiskt precis vad han har gjort under de här 12 åren som Gladahudik-teatern har funnits.
Han idé väckte först ramaskri hos anhöriga som var rädda för att deras barn ytteligare en gång skulle bli hånade och i värsta fall utnyttjade av samhället. Men efter den första teaterföreställningen, kom de fram med tårar i ögonen för att just deras barn, de handikappade, de annorlunda, de som av samhället mest setts som en börda, just de hade lyckats så bra.
-Det handlar om att se varje människas potential och ge dem en chans, sa Pär till mig när vi sörplade kaffe på en bar i Globen.
Ja, visst borde det inte vara svårare än så?? Tänk om alla vågade tänka på det sättet? Hur ser vi egentligen på människor som avviker ifrån "normaliteten"? Vilket snobberi det finns..
Jag intervjuade också två mammor som har barn med Downs syndrom. De berättade med tårar i ögonen hur fosterdiagnostiken i Danmark kommit så långt att det sista barnet med Downs syndrom beräknas födas år 2030. Hur kan detta vara ok? Vill vi ha ett samhälle där bara de perfekta,de produktiva,får finnas?
Tanken förfärar och upprör...
Det är ju mycket prat om integration hit och mångfald dit..förtjänar inte människor med Downs syndrom att få vara del av den här "mångfalden"? Jag tycker nog det...Det finns så mycket att skriva om detta, men snart vaknar mina små och jag hinner inte mer nu..
Nedan följer lite bilder jag tog back stage före Glada Hudiks sista föreställning någonsin av succén "Elvis" i Globen..Jag och Deborah fick biljetter så vi kunde vara med och se den. Ögonen rann så det skvalade både två och tre gånger hos oss båda. De sjöng så vackert, rakt in i hjärtat på oss i publiken..
Uppdatering om barnen får komma i ett annat inlägg:)
(jag får gräva djupt i minnesbalken, den fungerar inte riktigt som den ska nu för tiden med för lite sömn,höstmörker och vinterkräksjuka hos mina stackars barn)Ja de små liven har blivit sjuka men är på uppgång igen..
Gjorde några roliga intervjuer i slutet på oktober, den ena kan få några spaltrader här tycker jag.
Den var med Pär Johansson(grundaren av Glada hudikteatern)
Han var i särklass den trevligaste och mest jordnära människa jag intervjuat någon gång. Ödmjuk och genomschysst..(Ni hör hur objektiv jag är) :) Trevlig personlighet i all ära, men det är svårt att inte gilla någon som genom ett passionerat arbete givit upprättelse åt tusentals handikappade och deras anhöriga i Sverige. (och även runt om i världen.) Det är faktiskt precis vad han har gjort under de här 12 åren som Gladahudik-teatern har funnits.
Han idé väckte först ramaskri hos anhöriga som var rädda för att deras barn ytteligare en gång skulle bli hånade och i värsta fall utnyttjade av samhället. Men efter den första teaterföreställningen, kom de fram med tårar i ögonen för att just deras barn, de handikappade, de annorlunda, de som av samhället mest setts som en börda, just de hade lyckats så bra.
-Det handlar om att se varje människas potential och ge dem en chans, sa Pär till mig när vi sörplade kaffe på en bar i Globen.
Ja, visst borde det inte vara svårare än så?? Tänk om alla vågade tänka på det sättet? Hur ser vi egentligen på människor som avviker ifrån "normaliteten"? Vilket snobberi det finns..
Jag intervjuade också två mammor som har barn med Downs syndrom. De berättade med tårar i ögonen hur fosterdiagnostiken i Danmark kommit så långt att det sista barnet med Downs syndrom beräknas födas år 2030. Hur kan detta vara ok? Vill vi ha ett samhälle där bara de perfekta,de produktiva,får finnas?
Tanken förfärar och upprör...
Det är ju mycket prat om integration hit och mångfald dit..förtjänar inte människor med Downs syndrom att få vara del av den här "mångfalden"? Jag tycker nog det...Det finns så mycket att skriva om detta, men snart vaknar mina små och jag hinner inte mer nu..
Nedan följer lite bilder jag tog back stage före Glada Hudiks sista föreställning någonsin av succén "Elvis" i Globen..Jag och Deborah fick biljetter så vi kunde vara med och se den. Ögonen rann så det skvalade både två och tre gånger hos oss båda. De sjöng så vackert, rakt in i hjärtat på oss i publiken..
Uppdatering om barnen får komma i ett annat inlägg:)
onsdag, oktober 12, 2011
Nya tider
Jag är så sjukt sugen på att börja plugga. Igen. Tog min examen 2008 och sedan dess har det varit jobb och barnafödande för hela slanten. Inte en suck över för böcker och annat. Men det finns ju sååååååå mycket roliga kurser och program man kan läsa. Slukar just nu utbildningskataloger och hittar nya saker varje dag jag vill vidareutbilda mig till. Senaste tanken är ett masterprogram..men ämne tänker jag inte tala om. Något måste man ju ha för sig själv. :)
Apropå plugg så skriver Fredrik sitt examensarbete nu. Vilket innebär att han jobbar från 08-17 och sedan åker han direkt till Universitetet och pluggar fram till ca 22. Men det är bara oktober ut, sedan måste han vara klar. Jag sagt åt honom att han inte kommer att få plugga mer sedan. På i alla fall minst tio år. Visst har det gått bra att få två barn samtidigt som ens käre make varit tvungen att begrava näsan i böckerna,(vilket jag uppmuntrat hOnom till också, så han har varit jätteduktig, jag är verkligen så stolt över honom) men nu längtar jag efter nya tider. Så från och med 1:a november blir det nya rutiner, med middag kl 17.30, lek med barnen efter jobbet och familjedagar på helgerna. Amen!
Ps. Igår var vi på skansen med två mammor och deras barn, Milo, Maxwell, Anthony och Spencer. Barnen lekte och Noah var så glad! En fantastisk dag!
Apropå plugg så skriver Fredrik sitt examensarbete nu. Vilket innebär att han jobbar från 08-17 och sedan åker han direkt till Universitetet och pluggar fram till ca 22. Men det är bara oktober ut, sedan måste han vara klar. Jag sagt åt honom att han inte kommer att få plugga mer sedan. På i alla fall minst tio år. Visst har det gått bra att få två barn samtidigt som ens käre make varit tvungen att begrava näsan i böckerna,(vilket jag uppmuntrat hOnom till också, så han har varit jätteduktig, jag är verkligen så stolt över honom) men nu längtar jag efter nya tider. Så från och med 1:a november blir det nya rutiner, med middag kl 17.30, lek med barnen efter jobbet och familjedagar på helgerna. Amen!
Ps. Igår var vi på skansen med två mammor och deras barn, Milo, Maxwell, Anthony och Spencer. Barnen lekte och Noah var så glad! En fantastisk dag!
fredag, oktober 07, 2011
Klippdax
Har jobbat några dagar (jobbar två fm i veckan, så det blir 20% sammanlagt) Räcker gott och väl med två busungar hemma!
I förrgår var vi på Junibacken med en väninna och hennes två barn. Det var verkligen roligt där för barnen och jag ska inte heller sticka under stol med att vi vuxna diggade barnteatern hejdundrandes mycket.Q Vi lyssnade andäktigt på en modern version av Askungen (bland annat spelades kungen av en tjej, vilket väl va så där kul) men resten,var briljant! De hade en sådan inlevelse att barnen satt som fastklistrade på bänkarna (och jag kan lova att 80 procent av de vuxna satt med öppen mun, nästan så där med lite dregelvarning och uppspärrade ögon.) ja vad ska man säga, det var en upplevelse helt enkelt. Annars är det Mamma Mu och Cars för hela slanten här hemma, Noah och celine älskar de berättelserna passionerat.
Igår var vi ute i Sorunda en sväng och hälsade på gammo och gaffo. Från att Noah fullkomligen har dyrkat Gaffo av hela sitt hjärta, har han nu plötsligt blivit jätteblyg för honom. Inte ens åka traktor vill han :( Lilla hjärtat mitt, jag tror det har med flytten att göra, barn förstår mer än vad man tror och Noah har alltid haft ett så fint och känsligt hjärta. Sedan händer det mycket i kroppen på honom nu med språket och allt, så det kanske är hans sätt att säga ifrån. Noah klippte sig också hos en frissa där ute och då skötte han sig i alla fall examplariskt, satt helt stilla och småskrattade när han såg hur lockarna dansade ner på golvet. Bakom det yviga burret döljde sig en stor och stilig gosse.
I förrgår var vi på Junibacken med en väninna och hennes två barn. Det var verkligen roligt där för barnen och jag ska inte heller sticka under stol med att vi vuxna diggade barnteatern hejdundrandes mycket.Q Vi lyssnade andäktigt på en modern version av Askungen (bland annat spelades kungen av en tjej, vilket väl va så där kul) men resten,var briljant! De hade en sådan inlevelse att barnen satt som fastklistrade på bänkarna (och jag kan lova att 80 procent av de vuxna satt med öppen mun, nästan så där med lite dregelvarning och uppspärrade ögon.) ja vad ska man säga, det var en upplevelse helt enkelt. Annars är det Mamma Mu och Cars för hela slanten här hemma, Noah och celine älskar de berättelserna passionerat.
Igår var vi ute i Sorunda en sväng och hälsade på gammo och gaffo. Från att Noah fullkomligen har dyrkat Gaffo av hela sitt hjärta, har han nu plötsligt blivit jätteblyg för honom. Inte ens åka traktor vill han :( Lilla hjärtat mitt, jag tror det har med flytten att göra, barn förstår mer än vad man tror och Noah har alltid haft ett så fint och känsligt hjärta. Sedan händer det mycket i kroppen på honom nu med språket och allt, så det kanske är hans sätt att säga ifrån. Noah klippte sig också hos en frissa där ute och då skötte han sig i alla fall examplariskt, satt helt stilla och småskrattade när han såg hur lockarna dansade ner på golvet. Bakom det yviga burret döljde sig en stor och stilig gosse.
måndag, oktober 03, 2011
Kärlek
Ville bara inflika så här på måndagsförmiddagen att Noah numera pratar för fullt!Det var som att någon tryckte på en knapp och så poff kom det meningar på en gång. Igår kväll sa han: Noah älskar mamma, Noah älskar pappa, älskar mommo, älskar moffa, älskar affa (farfar) älskar ammo (farmor), älskar Linn (celine)..Åh vad hjärtat smälte! Några mammatårar letade sig minsann ner för kinden också...hjärta hjärta hjärta min lilla gosse!
söndag, oktober 02, 2011
Hurra hurra för Celine! (en vecka sent)
Och så gick nästan hela veckan innan jag fattade pennan, hrm..jag menar tangenterna, för att berätta om Celines lilla jubileumshelg.
Förra lördagen, alltså den 24:e, fyllde ju lilla tösabiten ett år (!) och då var det fanfar för hela slanten och vi hade kalas med våra familjer samt gammo och gaffo! ( Fredriks mormor och morfar) Hon fick så många fina saker, här är några urval:
Ett par fina höststövlar i skinn
En söt röd kappa
En docksäng
Tre(!)dockor
En sidenklänning från Monsoon
Ett album med fotografier i om hennes liv hittils(från joel och carro, ja det var nästan så jag började böla)
Byxor
Tunika
Osv..Det bjöds på lunch och fika.Jag hade gjort cup-cakes, tycker faktiskt de blev riktigt tjusiga, (ja, jag gottar mig i att de inte blev "pankakstristaplatta", utan lite så där "höga"som de de ska va) samt en chokladfudge-tårta och så hade vi lite annat smått och gott.
På söndagen hade vi barnvälsignelse för Celine i Södertäljeskyrkan!Det var så fint och (Tigleth som är pastor där)sa så många bra saker. Bland annat betydelserna av hennes namn, att Celine betyder (den himmelska/himlen), Rebecka (tilldragande) och Abigail(Faderns glädje). Sedan predikade pappa och det var verkligen härligt tycker jag (utan att vara partisk :)
Under veckan som gått har vi bland annat hunnit avhandla:
Skansen med Frida och Joelle
Fika med mamma och pappa en eftermiddag innan de for tillbakla till Småland
Premiär för ny öppen förskola
Jobbat två halvdagar
Varit på Ikea TVÅ gånger (puh..)
Fika hos gammo och gaffo
Sedan hade vi lite andra saker inplanerade men vi var tvugna att ställa in dem för fredrik har sååå mkt med sitt examensarbete nu. Men det ska bli såå skönt när han är klar!
Lite bilder från kalaset..
Älskar sin nya docka
Noah vill gärna provsmaka
Så här trött blir man efter sitt första kalas!
Förra lördagen, alltså den 24:e, fyllde ju lilla tösabiten ett år (!) och då var det fanfar för hela slanten och vi hade kalas med våra familjer samt gammo och gaffo! ( Fredriks mormor och morfar) Hon fick så många fina saker, här är några urval:
Ett par fina höststövlar i skinn
En söt röd kappa
En docksäng
Tre(!)dockor
En sidenklänning från Monsoon
Ett album med fotografier i om hennes liv hittils(från joel och carro, ja det var nästan så jag började böla)
Byxor
Tunika
Osv..Det bjöds på lunch och fika.Jag hade gjort cup-cakes, tycker faktiskt de blev riktigt tjusiga, (ja, jag gottar mig i att de inte blev "pankakstristaplatta", utan lite så där "höga"som de de ska va) samt en chokladfudge-tårta och så hade vi lite annat smått och gott.
På söndagen hade vi barnvälsignelse för Celine i Södertäljeskyrkan!Det var så fint och (Tigleth som är pastor där)sa så många bra saker. Bland annat betydelserna av hennes namn, att Celine betyder (den himmelska/himlen), Rebecka (tilldragande) och Abigail(Faderns glädje). Sedan predikade pappa och det var verkligen härligt tycker jag (utan att vara partisk :)
Under veckan som gått har vi bland annat hunnit avhandla:
Skansen med Frida och Joelle
Fika med mamma och pappa en eftermiddag innan de for tillbakla till Småland
Premiär för ny öppen förskola
Jobbat två halvdagar
Varit på Ikea TVÅ gånger (puh..)
Fika hos gammo och gaffo
Sedan hade vi lite andra saker inplanerade men vi var tvugna att ställa in dem för fredrik har sååå mkt med sitt examensarbete nu. Men det ska bli såå skönt när han är klar!
Lite bilder från kalaset..
Så här trött blir man efter sitt första kalas!
söndag, september 18, 2011
och så damp vi ner i..
...Farsta! Det är ett extremt hästjobb med att flytta, det är väl inte direkt någon nyhet för någon. Men nu har vi flyttat vårt bohag tre gånger på fem månader och jag trodde aldrig man kunde bli så less på banakartonger, shurgard-kartonger och alla andra allmänt jobbiga kartonger som ska packas, vikas, tejpas för att de går sönder, osv. URR! Men nu ligger de iaf snällt nere i källárn, på tryggt avstånd ifrån min irritation.
Vi trivs i alla fall än så länge som fisken i vattnet! Det allra skönaste är att Fredrik nu får MYCKET mer tid med familjen. Stor skillnad på att åka 23 min med tunnelbana mot att åka nästan två timmar med buss,ersättningsbuss, pendeltåg och tunnelbana , där pendeln också titt som tätt är sen så det tar ännu längre tid att komma hem och så hela resrutten bakvänd på vägen hem. Så det känns som om vi fått ett nytt liv faktiskt. Ett normalt familjeliv där vi kan äta middag ihop, turas om att tvätta..:) It´s fantastic! Men såklart så saknar man alla mysiga människor därute, Svärisarna, gammo, gaffo, plus alla mammor man lärt känna under åren! Det som är bra är ju att det inte tar alltför lång tid att åka och hälsa på. Hade vi slagit ner bopålarna i Vällingby eller nåt, då hade det känts mycket mer avlägset.
I alla fall. Lägenheten ligger på bottenvåning i ett äldre trevåningshus. Trea på 77 kvm,balkong, nytt kök och badrum. Omtapetsering här börjar på måndag,ska bli väääldigt skönt!! Gråvita 90-talstapeter med bård är inte riktigt min stil..Det finns flera stora lekparker i närheten, 16 dagis inom en km radie, badplats, grönområden och så farsta centrum förstås.Barnvänligt! Mer uppdatering följer.
Vi trivs i alla fall än så länge som fisken i vattnet! Det allra skönaste är att Fredrik nu får MYCKET mer tid med familjen. Stor skillnad på att åka 23 min med tunnelbana mot att åka nästan två timmar med buss,ersättningsbuss, pendeltåg och tunnelbana , där pendeln också titt som tätt är sen så det tar ännu längre tid att komma hem och så hela resrutten bakvänd på vägen hem. Så det känns som om vi fått ett nytt liv faktiskt. Ett normalt familjeliv där vi kan äta middag ihop, turas om att tvätta..:) It´s fantastic! Men såklart så saknar man alla mysiga människor därute, Svärisarna, gammo, gaffo, plus alla mammor man lärt känna under åren! Det som är bra är ju att det inte tar alltför lång tid att åka och hälsa på. Hade vi slagit ner bopålarna i Vällingby eller nåt, då hade det känts mycket mer avlägset.
I alla fall. Lägenheten ligger på bottenvåning i ett äldre trevåningshus. Trea på 77 kvm,balkong, nytt kök och badrum. Omtapetsering här börjar på måndag,ska bli väääldigt skönt!! Gråvita 90-talstapeter med bård är inte riktigt min stil..Det finns flera stora lekparker i närheten, 16 dagis inom en km radie, badplats, grönområden och så farsta centrum förstås.Barnvänligt! Mer uppdatering följer.
torsdag, september 08, 2011
Åtta armar?
Packa packa packa! På lördag går flyttlasset och vi lämnar landet till förmån för storstan. Eller ja, Farsta är ju en förort men tillhör ju i alla fall Stockholm stad. Så nu är det mesta huller om buller här hemma och jag försöker använda mina (åtta?) armar till packa, städa, göra klart en tidning (!) och underhålla två små busungar som mest springer runt. Men men, allt går! Jag är en evig optimist! Det är ju inte för inte som man är kvinna,:) och man kan ju säga att den berömda simultanförmågan kommer väl till pass i dessa tider. (jag tror för övrigt inte att kvinnor föds med den men i småbarnsåren har man liksom inget val om man vill komma igenom helskinnad) Vila när barnen sover är ett minne blott med andra ord, något som är förunnat dem som har ETT barn. Igår hade vi alla fall besök av min trevliga söta vän Sara. Journalistkollegan och allt. Hon tog i för kung och fosterland med disk, lekte med barnen och tog upp en massa trevliga samtalsämnen. Så som en riktig vän ska göra! :)
torsdag, september 01, 2011
Alla vet ju redan om det men..
vi har fått lägenhet i Farsta! Ibland är det otroligt hur det kan utveckla sig. Fredrik fick reda på torsdagen förra veckan att han fått fortsatt jobb på Kommerskollegium..Det var den första roliga nyheten! På fredagen började vi fundera, hm nog vore det enklare ändå om man bodde närmare stan. På lördagen loggar jag in på Stockholm bostadsförmedling och ser att vi står på plats två på en lägenhet vi anmält intresse för för flera månader sedan men inte fått. Då började vi ju hoppas.. och på måndag morgon ringer de och säger att den är vår. Precis i rätt tid! Det blev snabba beslut men känns jättebra. Det är en trea på bottenvåning i ett gammalt trevåningshus. Nytt kök och badrum, lugn innergård, fem minuter till tbana och Farsta centrum som har ALLT. Det finns 16 dagis inom en km radie.Och när vi skrev kontrakt i måndags visade det sig att vi får välja nya tapeter i ALLA rum.
Kan inte bli bättre!
Nu ska Noah bara få dagisplats också, men det blir väl kanske så att han får börja efter jul om vi inte får något nu i höst.
Kan inte bli bättre!
Nu ska Noah bara få dagisplats också, men det blir väl kanske så att han får börja efter jul om vi inte får något nu i höst.
lördag, augusti 20, 2011
När Gud leder
Jag är så tacksam till Gud. I januari i år fick Fredrik och jag ett bibelord när vi bad till Gud för året som låg framför. Det var Psalm 121 och där står det så här:
"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen och inte månen om natten. Herren skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång till evig tid."
2011 har hittills bjudit på 8 innehållsrika, välsignade och stundvis lite tuffa månader..och vi har verkligen konkret upplevt hur det här bibelordet har burit oss. Så mycket som har hänt,så många viktiga beslut vi har tagit och stundvis har vi inte vetat någonting om framtiden, vart vi ska bo,vad vi ska jobba med, vilken församling vi skall vara med i...etc.
När man går igenom tuffa perioder så ställs man alltid inför ett val, antingen så stressar man ihjäl sig och försöker klura ut allt i egen kraft hur situationen ska lösas. Eller så ödmjukar man sig inför Gud, går ner på sina knän och ropar till Gud om hans vägledning..Ju mer man vandrar med Gud, desto mer lär man känna Honom, hans natur och hur han är. Det kanske låter jättekonstigt för en som inte brukar be till Gud. Men det är underbart att veta att Gud aldrig kommer försent,att han alltid bär en, även om alla omständigheter runt omkring ropar det motsatta. Gud har ju så många olika namn, Jahve (Jag är Herren), El Shaddai (Allsmäktig), Abba (Fader), El Elyon (Gud den högste), Adonai-jireh (Gud förser)osv. Detta är bara några exempel på Guds natur. Gud har verkligen visat sin omsorg för oss på så många olika sätt, han har sänt underbara vänner i vår väg,han har försett med arbete, boende..mm
Ett annat bibelord som lett oss de här året är Jeremia 31:9 ..."Men jag skall leda dem där de går bedjande fram"
Det här bibelordet säger tre viktiga saker.
1. Gud leder oss
2. När vi ber
3 Och går!
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte går runt och t.ex hoppas på att typ en ängel ska ropa från himlen och deklarera: "Rebecka, du skolen gå till höger och sedan skall du ta vänster och sedan skall jag sända ett vattenfall som ett tecken på att du gått rätt" eller nåt i den stilen. Visst kan Gud tala väldigt konkret och specifikt i vissa situationer, det förringar jag inte. Men Gud har ju gett oss en egen hjärna att tänka med! Jag tror att Gud vill avända vår hjärna och vårt sunda förnuft, det är ju han som har gett oss detta. Jag tror verkligen inte det ligger något minsta "andligt" i att totalt sluta tänka..Däremot tror jag inte att man bara kan förstå Gud med sitt förnuft, det är något man måste uppleva i tro. Men dessa saker utesluter inte varandra.
Poängen är i alla fall att jag tror att det är viktigt att vi alltid håller oss i rörelse när vi inte vet exakt hur vi ska göra. Vi ber till Gud samtidigt som vi går åt ett visst håll och skulle det vara uppåt väggarna fel, kommer Gud att uppenbara det.
Detta blev nästan en predikan..det var inte tanken:)
I alla fall så har vi två roliga saker att berätta men det kommer i nästa inlägg när allt är klart :)(obs, så ingen får för sig..jag är inte gravid :) Det blir inte förrän om några år framöver! :)
"Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen och inte månen om natten. Herren skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång till evig tid."
2011 har hittills bjudit på 8 innehållsrika, välsignade och stundvis lite tuffa månader..och vi har verkligen konkret upplevt hur det här bibelordet har burit oss. Så mycket som har hänt,så många viktiga beslut vi har tagit och stundvis har vi inte vetat någonting om framtiden, vart vi ska bo,vad vi ska jobba med, vilken församling vi skall vara med i...etc.
När man går igenom tuffa perioder så ställs man alltid inför ett val, antingen så stressar man ihjäl sig och försöker klura ut allt i egen kraft hur situationen ska lösas. Eller så ödmjukar man sig inför Gud, går ner på sina knän och ropar till Gud om hans vägledning..Ju mer man vandrar med Gud, desto mer lär man känna Honom, hans natur och hur han är. Det kanske låter jättekonstigt för en som inte brukar be till Gud. Men det är underbart att veta att Gud aldrig kommer försent,att han alltid bär en, även om alla omständigheter runt omkring ropar det motsatta. Gud har ju så många olika namn, Jahve (Jag är Herren), El Shaddai (Allsmäktig), Abba (Fader), El Elyon (Gud den högste), Adonai-jireh (Gud förser)osv. Detta är bara några exempel på Guds natur. Gud har verkligen visat sin omsorg för oss på så många olika sätt, han har sänt underbara vänner i vår väg,han har försett med arbete, boende..mm
Ett annat bibelord som lett oss de här året är Jeremia 31:9 ..."Men jag skall leda dem där de går bedjande fram"
Det här bibelordet säger tre viktiga saker.
1. Gud leder oss
2. När vi ber
3 Och går!
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte går runt och t.ex hoppas på att typ en ängel ska ropa från himlen och deklarera: "Rebecka, du skolen gå till höger och sedan skall du ta vänster och sedan skall jag sända ett vattenfall som ett tecken på att du gått rätt" eller nåt i den stilen. Visst kan Gud tala väldigt konkret och specifikt i vissa situationer, det förringar jag inte. Men Gud har ju gett oss en egen hjärna att tänka med! Jag tror att Gud vill avända vår hjärna och vårt sunda förnuft, det är ju han som har gett oss detta. Jag tror verkligen inte det ligger något minsta "andligt" i att totalt sluta tänka..Däremot tror jag inte att man bara kan förstå Gud med sitt förnuft, det är något man måste uppleva i tro. Men dessa saker utesluter inte varandra.
Poängen är i alla fall att jag tror att det är viktigt att vi alltid håller oss i rörelse när vi inte vet exakt hur vi ska göra. Vi ber till Gud samtidigt som vi går åt ett visst håll och skulle det vara uppåt väggarna fel, kommer Gud att uppenbara det.
Detta blev nästan en predikan..det var inte tanken:)
I alla fall så har vi två roliga saker att berätta men det kommer i nästa inlägg när allt är klart :)(obs, så ingen får för sig..jag är inte gravid :) Det blir inte förrän om några år framöver! :)
måndag, augusti 15, 2011
Superlegs
Japp, här har det varit dött ett tag nu..! Dags att ta tag i bloggandet. Veckorna rusar iväg och nu är sommaren snart över..lite vemodigt men samtidigt så skönt att hösten kommer och man verkligen kan vända blad, med allt vad det innebär.
Lillan kan gå nu! 10 månader gammal.För 9 dagar sedan exakt var vi hemma hos några vänner och då tog hon sina första steg utan att hålla i sig. Det var som att trycka på en knapp och nu tultas det för fullt här hemma. Det är så fascinerande att se vilken superstyrka hon (tillsammans med alla andra bebisar såklart) har i benen, vilken vuxen kan på två röda ta sig raklång upp ifrån en "sitta på huk-position"? Om hon var vild innan är det dubbel fart på gummibenen nu vill jag lova..upp och ner,kryp, studs, hopp,släng,och bom! Dagarna i ända.
Nätterna börjar arta sig som sagt. Men bakslag dyker upp lite titt som tätt, ungefär som att "Kom ihåg att du är dödlig" som den där romerska slaven viskade i örat på kejsaren när han red igenom staden till folkets enorma jubel. Men allt det där underbara, ljuvliga,mysiga, gosiga och fantastiska det finns där också..hela hela tiden. Det är därför man orkar. Trots att ungen har superlegs.
ps. kan tyvärr inte ladda upp några blder, är något krångel nu igen..:(
Lillan kan gå nu! 10 månader gammal.För 9 dagar sedan exakt var vi hemma hos några vänner och då tog hon sina första steg utan att hålla i sig. Det var som att trycka på en knapp och nu tultas det för fullt här hemma. Det är så fascinerande att se vilken superstyrka hon (tillsammans med alla andra bebisar såklart) har i benen, vilken vuxen kan på två röda ta sig raklång upp ifrån en "sitta på huk-position"? Om hon var vild innan är det dubbel fart på gummibenen nu vill jag lova..upp och ner,kryp, studs, hopp,släng,och bom! Dagarna i ända.
Nätterna börjar arta sig som sagt. Men bakslag dyker upp lite titt som tätt, ungefär som att "Kom ihåg att du är dödlig" som den där romerska slaven viskade i örat på kejsaren när han red igenom staden till folkets enorma jubel. Men allt det där underbara, ljuvliga,mysiga, gosiga och fantastiska det finns där också..hela hela tiden. Det är därför man orkar. Trots att ungen har superlegs.
ps. kan tyvärr inte ladda upp några blder, är något krångel nu igen..:(
torsdag, augusti 04, 2011
Noah till Mamma Mu
Det börjar arta sig lite nu när det gäller sovandet för Celine. Hon har har faktiskt somnat själv i sängen några nätter nu utan att hon snuttar sig til sömns, vilket är ett STORT framsteg! Trodde nästan ett tag att jag skulle ha henne snuttande på mig tills hon börjar skolan..men nu skymtar ljuset i tunneln. Igår hade vi en härlig dag hos familjen Malkey, vi badade och grillade och bara umgicks.Supermysigt! Önskar att Fredrik kunde ha en lång semester så vi bara kunde ta det lugnt och slappa några veckor. Men men..det är en speciell tid nu och nästa sommar kommer det vara helt annorlunda. 
Något som är nytt för i höst är att vår älskade Noah faktiskt ska börja förskolan!! Vi har ju länge inte vetat hur allt ska bli i höst och det vet vi fortfarande inte fullt ut men som det ser ut nu i alla fall så kommer vi bo kvar här ute. Jag hade ett jobbmöte förra veckan och jag kommer att börja jobba lite hemifrån om några veckor, vilket faktiskt´ känns jättebra. Fördelen med journalistyrket är ju att man kan skriva var som helst, när som helst. Det enda är väl att man gör en del interjuer och kanske måste ta sig till stan men det går ju an när det inte handlar om varje dag. I alla fall..så hade jag i våras,lite på prov, ställt Noah i kö till förskolan som ligger precis här där vi bor. Det var såklart helt fullt, och flera på kö före oss. Men så i förrgår ringde föreståndaren och sa att en pojke skulle flytta och all tre före oss sa nej till platsen! Vilket egentligen är otroligt eftersom det är ett väldigt populärt dagis. Så det innebär att Noah kommer att går 15 timmar i veckan och ha inskolning 12 september. Dagiset heter Mamma Mu och är ett privat dagis med små grupper. De lagar all mat ekologiskt och från grunden, har en jättefin lekgård, mitt ute i naturen och lärarna är fantastiska så vi är verkligen glada. Och dagiset ligger precis nedanför vår trädgård, så det kommer kännas väldigt tryggt att ha honom så nära.
Något som är nytt för i höst är att vår älskade Noah faktiskt ska börja förskolan!! Vi har ju länge inte vetat hur allt ska bli i höst och det vet vi fortfarande inte fullt ut men som det ser ut nu i alla fall så kommer vi bo kvar här ute. Jag hade ett jobbmöte förra veckan och jag kommer att börja jobba lite hemifrån om några veckor, vilket faktiskt´ känns jättebra. Fördelen med journalistyrket är ju att man kan skriva var som helst, när som helst. Det enda är väl att man gör en del interjuer och kanske måste ta sig till stan men det går ju an när det inte handlar om varje dag. I alla fall..så hade jag i våras,lite på prov, ställt Noah i kö till förskolan som ligger precis här där vi bor. Det var såklart helt fullt, och flera på kö före oss. Men så i förrgår ringde föreståndaren och sa att en pojke skulle flytta och all tre före oss sa nej till platsen! Vilket egentligen är otroligt eftersom det är ett väldigt populärt dagis. Så det innebär att Noah kommer att går 15 timmar i veckan och ha inskolning 12 september. Dagiset heter Mamma Mu och är ett privat dagis med små grupper. De lagar all mat ekologiskt och från grunden, har en jättefin lekgård, mitt ute i naturen och lärarna är fantastiska så vi är verkligen glada. Och dagiset ligger precis nedanför vår trädgård, så det kommer kännas väldigt tryggt att ha honom så nära.
tisdag, augusti 02, 2011
Bilderna är tagna på Kolmården där vi var med Woods klanen i söndags. Det var en ljuvlig dag och Noah älskade att titta på alla giraffer,lejon,tigrar,delfiner,elefanter..listan kan minsann göras lång. Igår hade vi en skön kväll hos Ernesto och Maria och idag har Deborah varit här hela dagen.
Hon tog hände om Noah när jag var på tio månaders kontroll med lilla Cellis. Hon är 72,5 cm lång och väger 7500 gram..doktorn var väl inte så jättenöjd med vikten,tyckte hon kunde väga ett kilo till men hon är en sån envis liten pillemaja som bara äter i pyttesmå portioner när det passar henne. Hon är envis men jag är minsann envisare så nu blir det att trycka i henne gröt och välling vare sig hon vill eller inte! Men annars var de så nöjda med henne,hon går ju nästan nu,tar något steg och sedan ramlar hon,hon klappar i händerna, härmas när man pratar med henne och hon är otroligt aktiv och riktigt flyger fram över golv och möbler..tur att man är ung!
torsdag, juli 21, 2011
Lata Gudby-dagar
Trots att Fredrik har jobbat hela sommaren och har ca 2 timmars restid enkel väg till jobbet har det ändå varit en förvånansvärt avslappnande och rolig tid hittills här ute i Gudby.
Eftersom vi har bil kan vi ta oss vart vi vill och det har varit förvånansvärt många besök ändå ut till oss, trots att vi verkligen bor mitt ute i skogen! Jag var rädd att det skulle kännas ensligt men det har varit så mkt roligt som hänt hela tiden så jag har inte haft tid att ha tråkigt:) Det känns välsignat. I helgen var i i Södertälje och hälsade på några underbara vänner till oss och sedan var vi även på 30-årskalas hemma hos några andra vänner. I söndags var syster Maggan och Markus barnvakt åt noah och så följde Fredrik, jag och lilla skruttan med Marco och Anna till Life center i Västerås där Marco skulle predika. Måndag blev det blåbärsplockning med svärmor, tisdag en skön dag hos Gudrun och Gösta (japp, traktor-åkning för Noah såklart!) och igår var Sanna och pojkarna här hela dagen. Jag brukar inte hålla på och rabbla allt vi har haft för oss, men ibland är det skönt att tänka efter vad man gjort, annars glömmer man så lätt. Vi letar ändå lägenhet för fullt och hoppas på att komma närmare stan snart.Hösten närmar sig med allt vad det innebär..det känns spännande och lite pirrigt..Nu ska Fredrik vara ledig några dagar och då ska vi bara lata oss och ha det mysigt och träffa lite folk.
Eftersom vi har bil kan vi ta oss vart vi vill och det har varit förvånansvärt många besök ändå ut till oss, trots att vi verkligen bor mitt ute i skogen! Jag var rädd att det skulle kännas ensligt men det har varit så mkt roligt som hänt hela tiden så jag har inte haft tid att ha tråkigt:) Det känns välsignat. I helgen var i i Södertälje och hälsade på några underbara vänner till oss och sedan var vi även på 30-årskalas hemma hos några andra vänner. I söndags var syster Maggan och Markus barnvakt åt noah och så följde Fredrik, jag och lilla skruttan med Marco och Anna till Life center i Västerås där Marco skulle predika. Måndag blev det blåbärsplockning med svärmor, tisdag en skön dag hos Gudrun och Gösta (japp, traktor-åkning för Noah såklart!) och igår var Sanna och pojkarna här hela dagen. Jag brukar inte hålla på och rabbla allt vi har haft för oss, men ibland är det skönt att tänka efter vad man gjort, annars glömmer man så lätt. Vi letar ändå lägenhet för fullt och hoppas på att komma närmare stan snart.Hösten närmar sig med allt vad det innebär..det känns spännande och lite pirrigt..Nu ska Fredrik vara ledig några dagar och då ska vi bara lata oss och ha det mysigt och träffa lite folk.
fredag, juli 15, 2011
Ponnylycka
onsdag, juli 13, 2011
Farväl kära Södermalmskyrkan
Har haft några jättesköna dagar här. Jag och några mammor var och badade i havet med barnen för några dagar sedan. Nickstabadet här är verkligen ett paradis med en jättesandstrand, stora gräsytor, långgrunt, servering och minigolf. Även i lördags blev det bad med älsklingen och barnen. I söndags besökte vi Hillsong på förmiddagen och Mission SOS Church på em. Två härliga församlingar! Mission SOS gillade vi verkligen. Vi har även besökt Clara kyrka och citykyrkan för ett par veckor sedan. Varför undrar ni kanske. Vi har bett och sökt Gud under en lång period för vår framtid och vi känner att vi ska lämna södermalmskyrkan och gå vidare. Det är inte något lättvindigt beslut,jag har ju varit med i sju år och Fredrik i hela 20 år! Vi är verkligen tacksamma för allt gott vi har fått ifrån församlingen under dessa år och församlingen har underbara pastorer som har ett hjärta för människor. Det är också underbart att mycket gott sker genom församlingens arbete. Det är flera olika skäl till att vi lämnar, men vi har inte något emot någon person eller ledare eller pastor i församlingen. Men vi tror att det här är Guds väg för oss och vi har verkligen frid över vårt beslut. Vi välsignar församlingens arbete och har också haft ett bra samtal med församlingens pastorer om detta. Så..farväl kära Söder...Tack för allt!
tisdag, juli 05, 2011
Lyxliv på landet
Vi har haft några sköna dagar med mamma och pappa som varit uppe i Stockholm och hälsat på. I lördags var vi på Skansen allihopa och det var riktigt mysigt att bara titta på djur, umgås och se hur förtjust Noah blev över alla sälarna,älgarna, getterna, björnarna...Igår var det 4th of july-firande hemma hos svärisarna med massor av folk och idag har jag och barnen varit uppe en sväng hos Gudrun och Gösta. Noah sprang som vanligt fram och tog "Gaffo" i handen, brummade som en traktor och ledde honom ut till..ja mycket riktigt till traktorn. Som alltid. Idag fick han åka både traktor och gräsklippare och det lyckliga leendet fick från öra till öra. Älskade Söt-Noah!!Han fick också plocka jordgubbar i "Gammos" land och vi fick med oss både morötter, lök, dill, potatis och rabarber hem, allt så ekologsikt odlat som det bara kan bli. Det är lyxliv det!
onsdag, juni 29, 2011
Sommarmys
Har haft två jättemysiga dagar (månd och tis)med mina fina systrar! Man får passa på när de har semester, annars är det inte så lätt att ses när vi bor så lång från varandra. Vi har badat, solat,pratat, varit i Farsta och bara myst. Igår var mamma och pappa här och vi har också haft det jätteskönt och bara umgåtts och pratat! Noah älskar när morfar läser för honom, han hämtar böcker hela tiden och vill att han ska läsa saga! Í helgen firade vi midsommar med hela Woods-klanen! Deborah, Joel och Carro var också med. Vi hade en jätteskön dag med midsommarstång och god mat! Och STORT grattis till min fina bror och hans Carro som har förlovat sig!!
Idag ska vi iväg till Nynäs och träffa en kompis och hennes barn. Ska bli mysigt!!
Idag ska vi iväg till Nynäs och träffa en kompis och hennes barn. Ska bli mysigt!!
söndag, juni 19, 2011
I rött vrålåk
Nu är vi på väg hem från Småland i vårt lilla röda vrålåk. Haha. Gamla Bettan kör finfint. Men vi tvugna att byta kamremmen på den efter en service för en vecka sedan. Tråkig kostnad. Vi har Mr Ian Hutchings med oss i bilen också. Fredrik kom ner i fredags och stannade över helgen. Har umgåtts med mamsen och mormor och morfar. Våra vindrutetorkare gick sönder i fredags men då fixade händige morbror Ulf dem åt oss. Tack snälla för det! Idag besökte vi Kaxholmen utanför Jönköping för att träffa fina Stina Jens Frida och Ian hemma hos Stina och Fridas föräldrar. De bjöd oss på så god middag och vi hade det supermysigt. Frida blev kvar i Jönköping och därför har vi Ian vid ratten nu. Noah säger momo momo..men inte morfar för det är svårare att uttala f. J ag passade även på att i veckan lyxa till det och bli lite ljusare hos en frisör nu när man kunde ha tillgång till barnvakt! Skönt!
onsdag, juni 15, 2011
I djupa Småland
Nu är jag nere i djupaste Småland och njuter med barnen hos mamma och pappa. De har skaffat en liten kattunge som heter Rasmus,en grå söt liten sak som Noah ÄLSKAR av hela sitt hjärta. Han är så snäll med djur och det är så rörande att se. Mammas pojke med finaste hjärtat!Dagen innan vi åkte hade vi finaste vännerna Maria och Ernesto hos oss! Vi grillade och bara myste. Så skönt att ha vänner i ur och skur. Vi har träffat alla mina far och mor föräldrar tillve har varit mysigt och roligt!Pappa var i USA för några veckor sedan och köpte då lackskor till Celine och en radiostyrd bil till Noah. Lycka!
tisdag, juni 07, 2011
Svoff säger det..
Här har vi hunnit med allt och lite till.I lördags var åkte vi hela familjen till Lövhagen café som ligger ute på Nynäshamns spets, vid havet. Extremt vackert och mysigt!Noah badade lyckligt fötterna i det 15 gradiga vattnet. I måndags var Deborah här hela dagen och även då tog vi en tur till Lövhagen. Vi hittade ett litet paradis inte långt därifrån, en havsvik med sandstrand som förde tankarna till Medelhavet, uppenabarade sig plötsligt när vi gick en sväng i den närliggande skogen. Otroligt vackert! Ja jag tappade faktisk hakan en bit. Där tänker jag hänga med kidsen i sommar när Fredrik jobbar. Idag har vi haft avslutning med öppna förskolan i Ösmo kyrka. Birgitta, föreståndaren, fällde några rörande tårar när hon höll sitt lilla sommartal till oss. Hon är såå go den människan! Noah var så glad över att träffa Kristin och kompisen Amira igen. Sedan blev det bad här hemma på gräsmattan. Och sist men inte minst; i fredags firade vi "gammo och gaffo" (Gudrun och Göstas)50-åriga bröllopsdag med pompa och ståt. 50 år är inte illa! Svoff säger det och så är man säkert där själv..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)