Inte i händerna på vem som helst

Idag har vi varit på öppna förskolan på familjecentralen här i Ösmo. Till skillnad från förra gången var det nu inga andra barn där, de hade varit en hel drös på förmiddagen och vi råkade komma precis när alla hade gått hem. Men det gjorde inget, Noah sprang lyckligt omkring och röjde bland leksakerna, och jag blev uppassad med kaffe och hembakt bröd. Passade på att lära känna föreståndarinnan lite, en urmysig dam i femtioårsåldern som verkligen brinner för sitt yrke, hon älskar varenda unge som kommer till familjecentralen och kan namnet på både Noah och Celine trots att vi bara varit där en gång tidigare. Denna dam har jobbat i 30 år som förskolelärare och berättade i en nästan lite viskande ton för mig att hon tyckte att om det fanns möjlighet borde inga barn börja förskolan före tre. Förvånat frågade jag naturligtvis varför och hon menade på att det är först vid tre års ålder som barnen kan kommunicera om något går galet. -Tänk dig själv, sade hon, om din lilla skatt på ett år kommer hem med ett rivmärke på kinden och ingen vet hur och varför rivmärket kommit dit. Är det ett annat barn rivit ditt barn? Eller har han/hon ramlat? Eller är det till och med så att förskoleläraren i ett förtvivlat ögonblick faktiskt skadat ditt barn? (för det finns ju de som missköter sig) Hur ska du veta när barnet inte kan göra sig förstått? Naturligtvis är de allra flesta förkolor väldigt väldigt bra. Men jag fick mig ändå en liten tankeställare måste jag säga. Ens barn är det ju mest dyrbara man har och de sätter man inte i händerna på vem som helst.

Grädde i mjölken

Här är det full fart. Enligt bvc.sköterskan väger Celine nu hela 3810 gram och är 53 cm lång.
-Du har grädde i mjölken, upplyste hon mig om.
Grädde eller inte, växer gör hon ju i alla fall uppenbarligen väldigt bra! Igår var Sara Stålenbring och hälsade på. Sötaste byxorna hade hon med sig till Celine! Vi har alltid massor att prata om, allt ifrån tron på Gud till politik, barnomsorg och tja..samhällets utveckling i övrigt. Det är lite roligt hur vi har följt varandra genom åren. Först möttes vi i Jönköping och umgicks under hela gymnasiet, sedan bar det av till England, hon som au pair och jag för att gå bibelskola och nu bor vi båda i Stockholm. Dessutom läser Sara också till journalist nu så vi blir kanske kollegor i framtiden? :)
Visar lite bilder från första badet som inträffade för cirka tre veckor sedan.Noah hade kungligt roligt när lillasyster badade!

Ingen idé att mäta?

Var på BVC i nåndags.
Bvc-sköterskan: - Det är nog ingen idé att vi mäter Celine, de här små brukar inte växa så mycket första veckorna. Men för ordningens skull så...
Jag:Oj hon har vuxit 3,6 cm..!
Bvc-sköterskan: Va?? Nej det kan inte stämma,vi mäter om..
Två gånger mätte de om och komn fram till följande (smått häpnadsväckande)siffror. Hon har vuxit 3,6 cm och gått upp över 700 gram på tre veckor. Är alltså 52.6 cm och 3670 gram. Snacka om spikrak kurva och snacka om att BVC-sköterskan närapå tappade hakan. Haha.

Ett barn fyller bara två en gång.

Var på öppna förskolan idag. Stojigt värre måste jag säga, fullt med ungar i varneda hörn! Tror Noah tyckte det var kul en stund men sedan började han gnälla..hans sovtid blev nu iof inkräktad på så det kan ju ha varit därför! Vanligtvis brukar han älska att träffa andra barn. En del frågar mig varför jag inte sätter Noah på förskola nu när jag har en liten bebis hemma. Argumentet brukar vara: "Tänk så roligt för HONOM att få lite stimulans samtidigt som DU får lite egentid med bebisen." Ok. Lets clear, jag är INTE emot att ha barnen på dagis.

Tror INTE att de på något sätt skulle få "psykiska" problem av att vara med andra barn några timmar om dagen. Men.Jag tror att det bästa för MIN knappt ett och ett halvt åriga son, är att ha honom hemma ett tag till. Jag vill att han ska vara delaktig i sin lillasysters första tid. Och hur bra och superpedagogikutbildade dagisfröknar det än må vara, Jag och Fredrik vill vara de som har störst inflytande över Noah och hans värderingar i den mån det går. (som faktiskt läggs under de här åren också)Om man nu väljer att skaffa barn och har möjlighet att vara hemma med dem varför i all världen är det en sådan hets med att sätta dem på dagis så fort de fyllt ett och knappt lärt sig gå? Jag har full respekt i de fall där man inte kan göra annat. Men jobba ska man ju göra nästan hela livet. Två-tre dagisfröknar kan omöjligt ge den omsorg till var och en i en barngrupp på 20,som de får hemma med mamma eller pappa. Och: Ett barn fyller bara två en gång. Jag vill missa så lite som möjligt av Noahs skratt,ordförrådsutveckling,kärlek och lek, tids nog kommer dagen då han måste bli självständig och allt det där andra som samhället kräver.

Myspys under regniga dagar

Regnet öser ner och smattrar mot rutorna. Ganska så mysigt faktsikt. Noah sover som en stock, Celine inte alls. Hon sitter i min famn och är riktigt fascinerad av datorn..hm..kanske bor en liten tekniker inuti henne. Stackars alla 2000-talets barn som växer upp i detta multitekniska samhälle!!De får liksom Youtube med bröstmjölken och lär sig hantera mobiltelefoner innan de fyllt två. Undrar hur det ska sluta.. Ska bli skönt när John blund besöker både Celine och Noah samtidigt på förmiddagarna så att man kan sova ikapp lite sömn under dagarna. Men hon sover bättre nu på nätterna, inte vakentid två timmar längre. Annars flyter det på här. Drömmer om att flytta..närmare stan. Ge sig ska man inte. Noah älskar Celine! Pussar och klappar henne hela tiden. Underbart att se, ögonen tåras när man ser sina skatter. Haft besök av Frida och Celines kompis Joelle i onsdags. Jätemysigt, sedan på kvällen kom Ian förbi också och vi hade en jättemysig kväll allihop. På torsdagen var Clara och Junia här. Junia och Noah älskar att leka med varandra.

Lycka

Ok! Minst tvåinlägg i veckan utlovas härmed. Så nu kanske de läsare jag har blir lite gladare och aktivare :)
Mina två små skatter sover nu. Finns det något ljuvligare och rofylldare än att titta på ett sött sovande barn? Kärleken till dem är obeskrivlig.Djupa brunnar som aldrig sinar, de väcker känslor jag inte trodde fanns. Visst är man trött så in i norden.Men lyckan får en att glömma sömnlösa nätter, barnskrik och kladdiga blöjbyten. (ursökta detaljerna). Jag vill aldrig att de ska växa upp. Vill alltid ha dem i min famn och pussa och gosa med dem. Men visst kommer den dagen då de lämnar boet och står på egna ben. Tack och lov är den dagen än så länge lååångt borta.

Vår lilla sessa är här!

Numera är vi lyckliga(och trötta!) tvåbarnsföräldrar! mest lyckliga dock..:)Den 24 september kom hon, Celine Rebecka Abigail Woods. Hon var beräknad den 29 sept enligt UL men vårt datum var den 19..så jag räknade det som att jag gick över tiden!Jag hade samma vecka gått omkring och bensäkert sagt att hon med all säkerhet skulle komma på torsdagen (den 23). Den dagen hade jag dock inte en enda känning så jag tänkte att hon dyker välupp siså där två veckor efter beräknat UL-datum (med Noah gick jag ju över 11 dagar)Men fel hade jag och tur var väl det!

Så här var hela förlossningsförloppet.
05.30 vaknar Fredrik och jag. Jag och Noah skulle åka med honom in till stan för att mäta blodtrycket hos BM(fick högt de två sista veckorna)
05.45 känner jag áv en slags "värk". Tror benhårt på att det är förvärkar och säger inget till Fredrik.
06.15 tycker jag att nog är de där "förvärkarna" är ovanligt regelbundna ändå..Fredrik ifrågasätter ifall jag verkligen ska åka in. Men med Noah var jag ju inne två gånger på falskt alarm så inte tänkte jag åka in för att sedan bli hemskickad.
06.25 Jag är envis som synden och går ut genom dörren för att åka till barnmorskan. Fredrik ifrågasätter mitt beslut men vi tar vi bussen till stationen. Väl nere börjar jag dock tveka...de där förrädiska förvärkarna gör ondare och ondare. Och när snabbussen kommer får jag plötsligt en hel drös med värkar som eskalerar i styrka och flämtar till Fredrik att nu han MÅSTE ringa sina föräldrar för nu har jag JÄTTEONT!! Vilken syn det måste varit..Fredrik ringer frenetiskt sina föräldrar, jag står dubbelböjd över barnvagnen med stackars Noah i som undrar vad hans knasiga mamma håller på med..Inte kosntigt att folk stirrade!!
07.20 Efter vad som känns som en evighet kommer svärfar Glenn och Fredriks syster Therese (som ska ta hand om Noah) Snabbt hem och hämta bb-väskan och sedan skjutsar Glenn in oss till SöS. Vi ringer 112 ifall vi skulle behöva poliseskort då det kan vara extrema köer in till Sthlm i morgonrusningen men det behövdes tack och lov inte.
08.20 är vi inne.
08.40 får jag lustgas. Har extrema värkar, är endast öppen 2 cm,men bara några min senare är jag öppen 5 och 09.40 7 cm!
10.30 trotsar jag min envishet att inte ta epidural och tar tacksamt emot ALLT som kan ta bort smärtan.Narkosläkaren och kommer in när jag är som mest hög på lustags och i min förvirring hör jag honom presentera sig som aposteln Paulus!!Va, nä nu förlorar jag förståndet tänkte jag..vad gör HAN här??
Men det visade sig att han faktiskt hette APOSTULUS!(så helt fel ute var jag inte..:)
Men denna Apostulus stack mig tvågånger med den där otäcka halvmeternålen och ändå fick EDAN ingen effekt..så..
11.25 kommer en annan narkosläkare in och gör om hela proceduren. Jag kvider och säger att jag inte vill bli förlamad (eftersom jag har en kompis som fick en epiduralförlamning efter att blivit stucken tre gånger.) Men de lugnar mig och när väl effekten sätter in så..är jag i sjunde himlen av lycka. Epidrual är Guds gåva till födande kvinnor..så är det bara!
13.30 säger min underbara barnmorska adjö. Precis när jag ska börja krysta! Sätts på en förslossningspall.
13.40 dags att krysta. Himmel, vad fruktansvärt ont det gjorde. Jag skrek att de skulle ta sugklocka säkert ett tiotal gånger för att det skulle gå snabbare.När personalen hejade på mig och käckt sa att "du klarar det så bra själv" blev jag så arg att jag ropade rakt ut: Men hjälp mig då!! Fredrik fick en smäll på armen för att han lade armen på mitt ben och jag fick så dålig´t samvete att jag sa förlåt tre ggr efteråt. Personalen lugnade mig och sa.."Han klarar det, det är du som har ont"
14.12 säger personalen..Nu är det bara två krystvärkar kvar sedan är bebisen ute. Vilken kick jag fick då!! Och så plupp..kom hon ut! Vilken fantastisk känsla det var! ´Fredrik och jag grät och skrattade om vartannat!
Hon vägde 2930 gram och var 49 cm lång. En riktig liten tösabit!

Ojoj..ja så var det med det. Jag var kvar två dagar på Bb, Fredrik en dag, sedan åkte han hem till Noah. Vi fick besök av mina systrar, Fredriks sy´strar och föräldrar, Ruben och Maria och Ernesto. Och Noah kom också och hälsade på med Fredriks föräldrar. Det var såå mysigt, man saknade honom jättemycket när man var borta.
Allting går bara bra med att ha båda två hemma. Visst, det är mer jobb och man är tröttare. Men samtidigt känner man sig så otroligt rik, en son och en dotter..känns otroligt mäktigt. Celine har dock fått för sig att hon ska vara vaken mellan 02 och 04 varje natt..det är lite tärande.
Fredrik hade ingen möjlighet att vara hemma något första veckan så min mamma var hos oss i åtta dagar. Pappa kom till helgen och var med oss sista tre dagarna. Det var helt fantastiskt mysigt! Mamma hjälpte oss såå mkt med allt,och vi hade en riktigt mysig vecka tillsammans.