Syskonkärlek och julmys

Här är det syskonmys för fulla muggar! De har så roligt tillsammans och kan sitta och skratta åt varandra. Noah är andäktig varje gång han får hålla Celine.Annars närmar vi oss jul med allt vad det innebär. Jag har åkt på någon halsont-feber-grej vilket inte är så kul men känner mig bättre idag. Idag kommer Joel och Carro hit, sedan är det julfest med några vänner. Imorgon efter kyrkan kommer systrarna hit och så ska vi ha en liten mini-julafton eftersom vi inte firar ihop i år.

Mina skatter!

Juleljus

Så kom första advent och den började med att vi blev insnöade. Så det blev tyvärr ingen kyrka idag! Nu är det julpyntat och jag längtar efter en julgran, en sådan där riktig ädelgran som man kan pynta med stora röda kulor, massor med glitter och en snygg stjärna. Och alla julklappar under som Noah med tindrande ögon kan titta på. I verkligheten blir det kanske svårt med en gran då Noah lär plocka av allt pynt han kommer åt och gömma på diverse platser här hemma, som tvättmaskinen, skafferiet, under soffan..med andra ord de ställen han brukar gömma min mobil på. Igår hade vi alla mina syskon med respektive samt några vänner här på adventsfrukost! Vi fyllde våra magar med hemmagjord risgrynsgört (som jag lyckats få ihop utan att bränna), vörtbröd, julmuyst, glögg, pepparkakaor och ischoklad,

sjukstuga med guldlkant

Ja, magsjukan drabbade även undertecknad och det var ingen rolig upplevelse må jag säga!!Jag ska lämna detaljerna utanför men det är en riktigt djävulsk sjukdom det där. Jag hade sådana kramper så jag höll på att tuppa av och träningsvärk och ont i varenda muskel i två dagar efteråt. Och nu har lilla Noah älsklingen åkt på en öroninflammation med tillhörande feber och slemhosta i vanlig ordning så nog har föräldraskapet sina utmaningar.
Men jag ska inte sticka under stol med att det är vansinnigt härligt också.
Solstrålen celine klarade sig i alla fall och hon växer och växer. Hon har fått en enorm förkärlek till vår storblommiga fondvägg i vardagsrummet och jollrar förtjust varje gång hon ser dem. Ja faktiskt, varje gång! Det är som att trycka på en knapp så får man höra det där underbara förtjusta gurglandet som skickar ett lyckorus genom hela kroppen på en.
Igår skrattade hon för första gången på riktigt!Noah pussade henne och hon skrattade till flera gånger. Noah började också skratta av ren förvåning, han hade ju inte hört lillasyster låta så innan.Sådana stunder väger upp sömnlösa slemhostenätter!

Gå i ide

Då har magsjukan kommit till det woodska hemmet. När vi kom hem igår kräktes Noah otaliga gånger och det var sååå synd om honom,han hade så ont och var så ledsen. Lilla älsklingen! Men idag verkar han mycket bättre så det känns skönt, dock får man ju inte träffa folk nu på två dygn för att minimera smittorisken.Annars har det varit fullt upp med öppna förskolan, mammaträffar, babysång, kompisar på besök så det kan ju vara skönt att gå i ide ett par dagar nu och bara återhämta sig.
Har inte heller fått sova särskilt mycket,Celine och Noah har båda hållt mig vaken om vart annat på nätterna,så jag är ganska matt. Men det är inte klókt vad mycket extrareserver av energi man har när man väl behöver det. Den enorma kärleken till sina barn gör ju att man överlever allt, de är de bästa vitamininjektionerna man kan tänka sig...(Or not, barn bär ju med sig en hel hög av otäcka bakterier, men ni förstår vad jag menar, de är den bästa vitamnininjektionen för själen som gör att man orkar lite till)
Celine väger nu 5360 gram och är 55 cm lång.
Noah väger hela 13 kg och 560 gram och är90 cm lång.
Hittade en bild på Noah när han var bebis.Den andra bilden föreställer Celine.Lite lika tycker jag allt de börjarbli:)

Syskonkärlek!

Mammamys och barnskryt

I torsdags kväll var vi alla hemma hos nynäskompisen Sandra,Hannes, Nova-Lee och Lovisa för Sandra fyllde år. Riktigt mysigt! Det skiljer bara en månad mellan Nova-lee och Noah medan Lovisa är fyra men alla tre leker så bra ihop! I lördags fick vi ett spontant besök av mamma som har varit här några dagar. Det var mysigt att ha lilla mamsen här några dagar, Noah var så glad och ville att mormor skulle läsa bok. Sedan har vi fikat i massor! Eftersom morfar fyllde 80 år för några veckor sedan (något Fredrik och jag tyvärr missade)hade hon med sig farligt många brukar fulla med smarriga kakor.Yam!Men inte så bra för lilla mammamagen som nu snart måste väck. Tur att man ammar, jag inbillar mig i alla fall att det hjälper! Haha.
Skryt på barnfronten:
Celine är så charmig!Hon jollrar för fullt och ger ifrån sig överlyckliga små leenden när man pratar och gullar med henne. På Bvc sa de att det ÄR medvetna leenden. Konstaterar en stolt mamma!
Noah: Säger att till katt och ampa till lampa. Konsonanterna kommer förhoppningsvis tids nog.

Inte i händerna på vem som helst

Idag har vi varit på öppna förskolan på familjecentralen här i Ösmo. Till skillnad från förra gången var det nu inga andra barn där, de hade varit en hel drös på förmiddagen och vi råkade komma precis när alla hade gått hem. Men det gjorde inget, Noah sprang lyckligt omkring och röjde bland leksakerna, och jag blev uppassad med kaffe och hembakt bröd. Passade på att lära känna föreståndarinnan lite, en urmysig dam i femtioårsåldern som verkligen brinner för sitt yrke, hon älskar varenda unge som kommer till familjecentralen och kan namnet på både Noah och Celine trots att vi bara varit där en gång tidigare. Denna dam har jobbat i 30 år som förskolelärare och berättade i en nästan lite viskande ton för mig att hon tyckte att om det fanns möjlighet borde inga barn börja förskolan före tre. Förvånat frågade jag naturligtvis varför och hon menade på att det är först vid tre års ålder som barnen kan kommunicera om något går galet. -Tänk dig själv, sade hon, om din lilla skatt på ett år kommer hem med ett rivmärke på kinden och ingen vet hur och varför rivmärket kommit dit. Är det ett annat barn rivit ditt barn? Eller har han/hon ramlat? Eller är det till och med så att förskoleläraren i ett förtvivlat ögonblick faktiskt skadat ditt barn? (för det finns ju de som missköter sig) Hur ska du veta när barnet inte kan göra sig förstått? Naturligtvis är de allra flesta förkolor väldigt väldigt bra. Men jag fick mig ändå en liten tankeställare måste jag säga. Ens barn är det ju mest dyrbara man har och de sätter man inte i händerna på vem som helst.

Grädde i mjölken

Här är det full fart. Enligt bvc.sköterskan väger Celine nu hela 3810 gram och är 53 cm lång.
-Du har grädde i mjölken, upplyste hon mig om.
Grädde eller inte, växer gör hon ju i alla fall uppenbarligen väldigt bra! Igår var Sara Stålenbring och hälsade på. Sötaste byxorna hade hon med sig till Celine! Vi har alltid massor att prata om, allt ifrån tron på Gud till politik, barnomsorg och tja..samhällets utveckling i övrigt. Det är lite roligt hur vi har följt varandra genom åren. Först möttes vi i Jönköping och umgicks under hela gymnasiet, sedan bar det av till England, hon som au pair och jag för att gå bibelskola och nu bor vi båda i Stockholm. Dessutom läser Sara också till journalist nu så vi blir kanske kollegor i framtiden? :)
Visar lite bilder från första badet som inträffade för cirka tre veckor sedan.Noah hade kungligt roligt när lillasyster badade!

Ingen idé att mäta?

Var på BVC i nåndags.
Bvc-sköterskan: - Det är nog ingen idé att vi mäter Celine, de här små brukar inte växa så mycket första veckorna. Men för ordningens skull så...
Jag:Oj hon har vuxit 3,6 cm..!
Bvc-sköterskan: Va?? Nej det kan inte stämma,vi mäter om..
Två gånger mätte de om och komn fram till följande (smått häpnadsväckande)siffror. Hon har vuxit 3,6 cm och gått upp över 700 gram på tre veckor. Är alltså 52.6 cm och 3670 gram. Snacka om spikrak kurva och snacka om att BVC-sköterskan närapå tappade hakan. Haha.

Ett barn fyller bara två en gång.

Var på öppna förskolan idag. Stojigt värre måste jag säga, fullt med ungar i varneda hörn! Tror Noah tyckte det var kul en stund men sedan började han gnälla..hans sovtid blev nu iof inkräktad på så det kan ju ha varit därför! Vanligtvis brukar han älska att träffa andra barn. En del frågar mig varför jag inte sätter Noah på förskola nu när jag har en liten bebis hemma. Argumentet brukar vara: "Tänk så roligt för HONOM att få lite stimulans samtidigt som DU får lite egentid med bebisen." Ok. Lets clear, jag är INTE emot att ha barnen på dagis.

Tror INTE att de på något sätt skulle få "psykiska" problem av att vara med andra barn några timmar om dagen. Men.Jag tror att det bästa för MIN knappt ett och ett halvt åriga son, är att ha honom hemma ett tag till. Jag vill att han ska vara delaktig i sin lillasysters första tid. Och hur bra och superpedagogikutbildade dagisfröknar det än må vara, Jag och Fredrik vill vara de som har störst inflytande över Noah och hans värderingar i den mån det går. (som faktiskt läggs under de här åren också)Om man nu väljer att skaffa barn och har möjlighet att vara hemma med dem varför i all världen är det en sådan hets med att sätta dem på dagis så fort de fyllt ett och knappt lärt sig gå? Jag har full respekt i de fall där man inte kan göra annat. Men jobba ska man ju göra nästan hela livet. Två-tre dagisfröknar kan omöjligt ge den omsorg till var och en i en barngrupp på 20,som de får hemma med mamma eller pappa. Och: Ett barn fyller bara två en gång. Jag vill missa så lite som möjligt av Noahs skratt,ordförrådsutveckling,kärlek och lek, tids nog kommer dagen då han måste bli självständig och allt det där andra som samhället kräver.

Myspys under regniga dagar

Regnet öser ner och smattrar mot rutorna. Ganska så mysigt faktsikt. Noah sover som en stock, Celine inte alls. Hon sitter i min famn och är riktigt fascinerad av datorn..hm..kanske bor en liten tekniker inuti henne. Stackars alla 2000-talets barn som växer upp i detta multitekniska samhälle!!De får liksom Youtube med bröstmjölken och lär sig hantera mobiltelefoner innan de fyllt två. Undrar hur det ska sluta.. Ska bli skönt när John blund besöker både Celine och Noah samtidigt på förmiddagarna så att man kan sova ikapp lite sömn under dagarna. Men hon sover bättre nu på nätterna, inte vakentid två timmar längre. Annars flyter det på här. Drömmer om att flytta..närmare stan. Ge sig ska man inte. Noah älskar Celine! Pussar och klappar henne hela tiden. Underbart att se, ögonen tåras när man ser sina skatter. Haft besök av Frida och Celines kompis Joelle i onsdags. Jätemysigt, sedan på kvällen kom Ian förbi också och vi hade en jättemysig kväll allihop. På torsdagen var Clara och Junia här. Junia och Noah älskar att leka med varandra.

Lycka

Ok! Minst tvåinlägg i veckan utlovas härmed. Så nu kanske de läsare jag har blir lite gladare och aktivare :)
Mina två små skatter sover nu. Finns det något ljuvligare och rofylldare än att titta på ett sött sovande barn? Kärleken till dem är obeskrivlig.Djupa brunnar som aldrig sinar, de väcker känslor jag inte trodde fanns. Visst är man trött så in i norden.Men lyckan får en att glömma sömnlösa nätter, barnskrik och kladdiga blöjbyten. (ursökta detaljerna). Jag vill aldrig att de ska växa upp. Vill alltid ha dem i min famn och pussa och gosa med dem. Men visst kommer den dagen då de lämnar boet och står på egna ben. Tack och lov är den dagen än så länge lååångt borta.

Vår lilla sessa är här!

Numera är vi lyckliga(och trötta!) tvåbarnsföräldrar! mest lyckliga dock..:)Den 24 september kom hon, Celine Rebecka Abigail Woods. Hon var beräknad den 29 sept enligt UL men vårt datum var den 19..så jag räknade det som att jag gick över tiden!Jag hade samma vecka gått omkring och bensäkert sagt att hon med all säkerhet skulle komma på torsdagen (den 23). Den dagen hade jag dock inte en enda känning så jag tänkte att hon dyker välupp siså där två veckor efter beräknat UL-datum (med Noah gick jag ju över 11 dagar)Men fel hade jag och tur var väl det!

Så här var hela förlossningsförloppet.
05.30 vaknar Fredrik och jag. Jag och Noah skulle åka med honom in till stan för att mäta blodtrycket hos BM(fick högt de två sista veckorna)
05.45 känner jag áv en slags "värk". Tror benhårt på att det är förvärkar och säger inget till Fredrik.
06.15 tycker jag att nog är de där "förvärkarna" är ovanligt regelbundna ändå..Fredrik ifrågasätter ifall jag verkligen ska åka in. Men med Noah var jag ju inne två gånger på falskt alarm så inte tänkte jag åka in för att sedan bli hemskickad.
06.25 Jag är envis som synden och går ut genom dörren för att åka till barnmorskan. Fredrik ifrågasätter mitt beslut men vi tar vi bussen till stationen. Väl nere börjar jag dock tveka...de där förrädiska förvärkarna gör ondare och ondare. Och när snabbussen kommer får jag plötsligt en hel drös med värkar som eskalerar i styrka och flämtar till Fredrik att nu han MÅSTE ringa sina föräldrar för nu har jag JÄTTEONT!! Vilken syn det måste varit..Fredrik ringer frenetiskt sina föräldrar, jag står dubbelböjd över barnvagnen med stackars Noah i som undrar vad hans knasiga mamma håller på med..Inte kosntigt att folk stirrade!!
07.20 Efter vad som känns som en evighet kommer svärfar Glenn och Fredriks syster Therese (som ska ta hand om Noah) Snabbt hem och hämta bb-väskan och sedan skjutsar Glenn in oss till SöS. Vi ringer 112 ifall vi skulle behöva poliseskort då det kan vara extrema köer in till Sthlm i morgonrusningen men det behövdes tack och lov inte.
08.20 är vi inne.
08.40 får jag lustgas. Har extrema värkar, är endast öppen 2 cm,men bara några min senare är jag öppen 5 och 09.40 7 cm!
10.30 trotsar jag min envishet att inte ta epidural och tar tacksamt emot ALLT som kan ta bort smärtan.Narkosläkaren och kommer in när jag är som mest hög på lustags och i min förvirring hör jag honom presentera sig som aposteln Paulus!!Va, nä nu förlorar jag förståndet tänkte jag..vad gör HAN här??
Men det visade sig att han faktiskt hette APOSTULUS!(så helt fel ute var jag inte..:)
Men denna Apostulus stack mig tvågånger med den där otäcka halvmeternålen och ändå fick EDAN ingen effekt..så..
11.25 kommer en annan narkosläkare in och gör om hela proceduren. Jag kvider och säger att jag inte vill bli förlamad (eftersom jag har en kompis som fick en epiduralförlamning efter att blivit stucken tre gånger.) Men de lugnar mig och när väl effekten sätter in så..är jag i sjunde himlen av lycka. Epidrual är Guds gåva till födande kvinnor..så är det bara!
13.30 säger min underbara barnmorska adjö. Precis när jag ska börja krysta! Sätts på en förslossningspall.
13.40 dags att krysta. Himmel, vad fruktansvärt ont det gjorde. Jag skrek att de skulle ta sugklocka säkert ett tiotal gånger för att det skulle gå snabbare.När personalen hejade på mig och käckt sa att "du klarar det så bra själv" blev jag så arg att jag ropade rakt ut: Men hjälp mig då!! Fredrik fick en smäll på armen för att han lade armen på mitt ben och jag fick så dålig´t samvete att jag sa förlåt tre ggr efteråt. Personalen lugnade mig och sa.."Han klarar det, det är du som har ont"
14.12 säger personalen..Nu är det bara två krystvärkar kvar sedan är bebisen ute. Vilken kick jag fick då!! Och så plupp..kom hon ut! Vilken fantastisk känsla det var! ´Fredrik och jag grät och skrattade om vartannat!
Hon vägde 2930 gram och var 49 cm lång. En riktig liten tösabit!

Ojoj..ja så var det med det. Jag var kvar två dagar på Bb, Fredrik en dag, sedan åkte han hem till Noah. Vi fick besök av mina systrar, Fredriks sy´strar och föräldrar, Ruben och Maria och Ernesto. Och Noah kom också och hälsade på med Fredriks föräldrar. Det var såå mysigt, man saknade honom jättemycket när man var borta.
Allting går bara bra med att ha båda två hemma. Visst, det är mer jobb och man är tröttare. Men samtidigt känner man sig så otroligt rik, en son och en dotter..känns otroligt mäktigt. Celine har dock fått för sig att hon ska vara vaken mellan 02 och 04 varje natt..det är lite tärande.
Fredrik hade ingen möjlighet att vara hemma något första veckan så min mamma var hos oss i åtta dagar. Pappa kom till helgen och var med oss sista tre dagarna. Det var helt fantastiskt mysigt! Mamma hjälpte oss såå mkt med allt,och vi hade en riktigt mysig vecka tillsammans.

Älskad, saknad..

Mitt hjärta värker, mina tårar rinner, sorgen över en förlorad vän gör så fruktansvärt ont inombords.
Det har varit en tung helg..min kära hjärtevän Linn dog i torsdags kväll.
Hon var så fin, ren, så vacker, hon utstrålade verkligen Jesus..det lyste om henne där hon gick fram. Vilket föredöme hon var! Trots den kamp hon utstod varje dag med tung medicinering mot sin svåra epilepsi,hade hon alltid ett leende på läpparna, alltid nära till en varm kram, alltid tid för en pratstund.
Linn, jag vet att du har det underbart där du är nu, att vår älskade Fader omsluter dig med sina starka armar och att du nu slipper lida mer. Jag är är säker på att din underbara humor underhåller änglarna och du nu verkligen får släppa alla krav och bara vara med din älskade pappa. Du är inte här hos oss längre men fortsätter skriva historia här på jorden..Til we meet again..

Din vän Rebecka

En sång som verkligen avspeglar vem du var..
http://www.youtube.com/watch?v=empiUulYcDs

Sommar och sol

Mycket har hänt!
Vi har varit nere i småland hos mamma och pappa i sommarstugan i Björköby under en vecka, Noah och jag. Fredrik jobbade tyvärr så det vara bara vi två. Det var väldigt mysigt att vara i stugan och koppla av och att träffa släkt och vänner.
Noah har badat flera gånger och älskar att plaska i vattnet, även om han ibland tycker att vattnet är för kallt. Annars har vi njutit av värmen (även om den stundels varit väldigt påfrestande, t.ex då man inte kunnat sova på nätterna)och badat med vänner och familj i sjöar och hav, grillat och haft riktig sommar! Nu är det bara knappt två veckor kvar tilla Fredrik har lite semester coh då bär det av till småland igen en vecka och sedan till en ö i Dalarna med några vänner till deras sommarstuga. Ska bli sååå skönt att komma iväg lite allihop!