Just det jag hade en blogg.

Japp. Det här varit gapande tomt på bloggen under hela hösten, det är jag den första att erkänna. Vad har vi då haft för oss?
*Semestrat i italien
*Sålt vår lägenhet
*Sprungit på husvisningar (mer nyheter kring detta kommer i sinom tid )
*Fredrik har fått nytt jobb på UD
Däremellan har vi njutit av våra små..
Som förresten börjar bli riktigt stora. Tre och fyra år går fort..

Holiday

Nu är vi helt plötsligt mitt i sommaren och vi befinner oss i idylliska Brösarp,Skåne! Vi besöker Fredriks farmor och farfar här som bor i en jättefin skånelänga med en underbar trädgård. Det är en sådan där trädgård som man ser i inredningstidningar med kryddland,  rosenbuskar, lavendel, stora sjok med smultronlängor..ja jag har ju inte så stor erfarenhet när det kommer till botanik men det är iaf mängder med olika träd, buskar och blommor, allt smakrikt planterat och genomtänkt.. Idag har vi badat i havet och plockat smultron.. Det har varit några roliga och intensiva veckor med jobbet när vi har varit både i Norge och Halmstad och lanserat Compassion. Många nya faddrar vilket känns jättekul! Artisten Michael W Smith var med oss och det var kul att träffa honom. Nu ska vi i alla fall njuta av lite ledigt denna vecka!

Svensk sommar när den är som..

..bäst! I vår har alla klämdagar hamnat mitt i prick för maximal ledighet, något som känns väldigt lyxigt! Förra veckan var Fredrik hemma både torsdag och fredag,  så det blev långhelg för oss. På fredagen gjorde vi en liten utflykt till parken zoo i Eskilstuna tillsammans med min fina vän Kristin och hennes familj. Strålande sol och exotiska djur var en perfekt kombination för en hop ungar och fyra föräldrar. En väldigt lyckad dag! På lördagen letade vi upp en liten 'privat strand' (privat i den bemärkelse att den ligger mitt ute i Farstaskogen och i princip ingen känner till den) och badade och hade picknick. Solen har lyst nästan varje dag nu. Som härdad svensk sitter jag med en inbyggd misstänksamhet och väntar på den stora skrällen. Som snö och annat obehagligt. Sommaren är den bästa dagen på hela året var det någon som sa. Men just nu är jag glad för att det verkar vara ett oförtjänt betyg! Glad sommar!

Ur barnamun...

Barn säger de mest fantastiska saker. Igår frågade jag Noah vad han vill bli när han blir stor. "Större såklart" blev det självklara svaret. Såklart....

 I kväll när jag skulle natta Celine sa jag till henne: "Jag älskar dig väldigt mycket Celine". Då lägger hon båda händerna på bröstet, tittar storögt och allvarligt på mig och svarar: Vet du vad mamma? Jag älskar mig själv väldigt väldigt mycket också! Alltså, hjälp...

Den damen kläcker ur sig de mest småknasiga, söta saker, jag skulle ha tillräckligt med stoff för en bok...

I helgen var mamma och papp här och hälsade på! Det blev ytterligare ett 4-årsfriande för Noah, varvat med en mysig utflykt till en parklek här i Farsta. På söndagen blev kalas ute i Nynäs hos kompisen Nova-Lee som också fyllt 4 år!

Morsan är stolt

Ingen aning om vid vilken ålder de börjar måla sånt här men denna var så charmig tyckte jag. Jag tror nog att det bor en liten artistisk ådra hos Noah :)

1-0 till Södertälje

Idag blev det en tur till Tore källberget i Södertälje. Picknick, klappa söta smådjur (Celines favoriter var de pyttesmå killingarna), höhoppning,  mata fiskar och titta på alla de små röda husen från 1800talet..ett litet Sverige i miniformat. Fri entré. Vem behöver skansen liksom?

Glada.trötta.

Idag blev en sån där väldans mysig dag. Vi besökte Aspuddsparken,  en söder-om söder-pärla för alla barnfamiljer, skulle jag våga mig påstå.
Det blev både korvgrillning och lek i alla tre(!) lekparkerna (praktiskt åldersanpassade) och klappning av diverse söta smådjur, höns, grisar,  lamm, ponnyhästar och katter.
Om det var någon (barnen) som ville åka hem? Nope.
Men somnade som ljus gjorde de på kvällen. Något de nog inte blir ensamma om, utflykter tar på krafterna!

Världsmalariadagen

Som de flesta av er kanske vet har jag börjat jobba med en kristen fadderorganisation som heter Compassion. Det är global organisation som hjälper över 1.3 miljoner i 26 av världens fattigaste länder. Jag började jobba med Compassion för 2 månader sedan och jobbar framför allt med sociala medier, men också med översättning av texter mm. Organisationen har funnits i USA sedan 50-talet och finns över hela världen, också i många europeiska länder. Nu håller vi på att starta upp i Sverige och Norge och jag känner mig så glad över att få vara en del av detta! Idag på Världsmalariadagen länkar jag här till en video som handlar om Compassions kamp mot den dödliga sjukdomen. Var 45:e sekund dör ett barn i malaria någonstans i världen..svårt att inte bi berördhttps://www.facebook.com/photo.php?v=10151824514152345&set=vb.6231686654&type=2&theater...

Omvänd förhandlingstaktik

Vid matbordet:
-Celine,  ät upp maten.
-Nej tack.
-Jo ät upp nu.
-Nej tack sa jag faktiskt
(Celine rusar in på sitt rum. Jag byter taktik)
- Celine,det blir ingen mer mat för dig.(Kort tystnad.Celine kommer kutandes)
-Jo jag vill ha mer mat
-Nej du får ingen mer mat. Punkt.
Celine sätter armarna i sidan och morrar:
- Jo tack jag kan äta mer nu.Faktiskt mamma! Så det så.

Behöver jag tillägga att middagen åts upp på mindre 30 sekunder?

Ut i spåret hej och hå

Igår var en sån där skön dag som man behöver ibland; kyrka, glada barn, strålande sol, pizzahäng med bror och svägerska. Eftermiddagen toppade vi med jordgubbar, vattenfärgsmålande,och sedan sprang jag vårens andra löprunda. (jag lyckades alltså med bedriften att ta mig ut i spåret redan för två veckor sedan,  men då tog jag i så att jag nästan kolade efteråt..ingen kondis att vara stolt över med andra ord)men nu är det ändring på det! nya hurtiga tider som gäller!

I en rosa värld.. (this might not make me popular)

Det finns en mening som går konstant på min dotters läppar,
- Mamma, den är jåsa! (rosa)
Ja så är det. Allt är just nu rosa i Celines lilla värld. Hon lyckas hitta sin favoritkulör överallt. I lingonsyltsmjölken på gröten. I barnängens schampo. I pappas uttorkade understrykningspenna ( som var röd från början men efter att lämnats nu tagit si an en rosaaktig ton. Något Celine inte förbisett)

Jag har aldrig varit så  pushig med att tjejer "måste"leka med dockor och pojkar med bilar. Låt ungarna leka med vad de vill, anser jag vara det bästa, så länge det är lämpligt och inte är farligt (såklart !)
Däremot tycker jag det bara är fånigt att man specifikt uppmuntrar (eller i vissa fall påtvingar) barn att leka med en viss sak, att killar ska lära sig leka med dockor för att inte hamna i något speciellt "bilfack" till exempel. Intressena hos kidsen måste få utvecklas i den takt de själva behöver, vare sig det handlar om leksaker i rött, blått, rosa, grönt, ja ni fattar.

Jag skulle vilja konstatera två saker. Alla barn är olika. Pojkar och flickor är olika.
En sak är klart. Jag kan absolut inte allt om genuspedagogik. Den har säkert någon poäng och jag tycker självklart att pojkar och flickor ska ges samma möjligheter till att utvecklas till lyckliga individer.

Men ibland finns det faktiskt anledning att reagera.
Inom genuspedagogiken finns något som kallas för kompenserande pedagogik, vilket är ett genuspedagogiskt grepp som innebär att pojkar och flickor delas upp i separata grupper en del av tiden eller hela tiden. Där lär man pojkar att inte avbryta och att prata känslor medan flickor lär sig om självkänsla och att ta mer plats. Intentionerna kan ju tyckas goda. Men jag anser att här skjuter genuspedagogerna sig själva i foten.

Problemet som man vill komma ifrån, det vill säga att pojkar och flickor behandlas olika, förstärks ju med sådana här övningar! Man utgår ifrån att pojkar är på ett visst sätt och därför behöver de träna på att vara på ett annat. Man utgår ifrån att flickor är blyga behöver lära sig mer om att ta plats.
Två problem uppstår här:
1. Samhället är inte lika ensidigt som i tidigare och därför kan man inte utgå ifrån att pojkar tar större plats än tidigare.
2. I en stor barngrupp, i förskola eller skola, finns självklart olika personligheter. I en pojkgrupp kanske några är stökiga, några kanske är neutrala och andra kanske är blyga.

Är det inte i hela friden vettigare att se varje personlighet, istället för att se till könet? Om en pojke eller flicka är blyg, att uppmuntra honom eller henne att för sig. Om en pojke eller flicka behöver läras sig att vänta på sin tur, undervisa denne om hur man gör. Handlar det inte i slutändan om lite vanligt sunt förnuft? Att se barnens olika personligheter och undervisa dem därefter?

Barn leker olika. I alla fall gör mina barn det.  

Noah har så länge jag kan minnas älskat fordon av alla dess slag. Det är nästan en underdrift att säga att han älskar dem av hela sitt hjärta, han älskar dem med hela sitt ALLT.

 Jag kommer ihåg hur vi satt på busshållplatsen hans första sommar, han kan inte ha varit mer än 2 månader och hur huvudet liksom flög fram och tillbaka när han fascinerat följde bilarna som åkte förbi oss.

Han fick en docka när han var liten av en vän, som han under lång tid inte visade särskilt mycket uppmärksamhet. Ja den låg där i lådan bland bilarna fullt synlig, ända tills en dag då han plötsligt fick för sig att han nu skulle han klä av den, klä på den, tvätta den.  Det intresset höll i sig i en period.
Sedan återgick han till bilarna. Han får leka med dockor så mycket han vill. Men jag tänker i hela friden inte tvinga honom.

Och en dag upptäckte han dockvagnen. Som mycket väl kunde vara både en grävskopa, snöplog och brandbil. Allt på en gång.  Jag hade ett fullt sjå med att lära honom att man inte får "racea"  med dockvagnen, utan gå lugnt och försiktigt.

Celine älskade också bilar fram till i somras då hennes förkärlek till fordon istället övergick till dockor (läs bebisar).
Precis så var det faktiskt, det hände liksom över en natt. Det fanns inget jag kunde göra. Överallt vi var så skulle hon springa fram till bebisar, klappa dem, stryka dem över håret och gulla med dem. Och så är det fortfarande. Hon älskar sina dockor, och figurerna ifrån BBC:s In the night garden "Upsy daisy" och "Igglepiggle." En blå och en rosa figur.
Ja vad vill jag säga med detta?
Celine och Noah har båda haft både bilar och dockor i sitt rum som de kan leka med. Det var och är(!) helt fascinerande att se deras olikheter. Barn leker olika. Låt dem får göra det! Och låt varje barn bli sedda för dem de är, inte för det specifika kön de tillhör. Uppmuntra en blyg pojke eller flicka att ta plats, lär varje pojke eller flicka att vänta på sin tur.

Det behöver väl inte vara svårare än så eller?

Yllebröllop..

..firar man tydligen efter sju år.Tänk vad tiden igår. Det känns som att det var igår jag sa ja den där iskalla vårdagen i Näsby kyrka. Mestadels regnade det hela den dagen men regndroppar i brudkronan ska ju bringa tur sägs det. Nu är jag i och för sig inte det minsta skrockfull så att vi har haft sju fantastiska år tillsammans har föga lite med regnet att göra..men underbart har vi haft det! Mitt livs stora kärlek. I söndag blev jag iväglurad på en brunch och igår överraskade Fredrik med att ordnat barnvakt så att vi kunde gå på spa och äta middag. Ser med spänning fram emot resten av livet tillsammans och vart Gud ska leda oss.

Sköna England

Bilder säger ibland mer än ord.

Hej och hå

Om någon undrar vart jag tagit vägen är jag (tillfälligt,?)begravd i studier och jobb. Uppdatering med större textmassa utlovas. Tills dess bjuder jag på några bilder på godingarna..