I det djupaste småland

Ja det har varit öken på den här bloggen! Dels för att vår dator pajade och sedan vårt internet. Men med ny dator och uppdaterat modem fungerar allt som det ska igen. Vi har den senaste veckan befunnit oss i de småländska skogarna hos mamma och pappa i sommarstugan. Det har varit sköna lata dagar och hör och häpna, sol varenda dag! Ett välkommet avbrott då denna sommar varit i blötaste laget. En dag tog vi en tripp till både Bullerbyn och Katthult, där barnen kunde klappa kaniner, hoppa på höskullen och mata hönsen. Oj vad svårt det var för barnen att lämna kaninerna, det blev en skur av tårar, trots att Noah och Celine befunnit sig i buren närmare en timme... En annan dag åkte vi till Åsens by tillsammans med morfar. Det var en bondgård med diverse djur, traktorer, gamla små mysiga hus. Noah hittade en traktor han satte sig i och vägrade gå därifrån. Sedan begav vi oss även en dag till Jönköping och hälsade på finfina vännerna Stina och Jens och deras urmysiga hus som de renoverar för fullt. Vi träffade även farmor och farfar i Ekenässjön och faster Ingrid med familj.

Mitt i allt det härliga fanns ändå den påtagliga känslan av saknad efter min fina mormor Eva, som jag förknippar så mycket med småland. När vi var hemma hos morfar var det nästan som att man förväntade sig att hon skulle komma gående genom dörren. Det känns overkligt att hon faktiskt är borta. Mamma, Fredrik och jag besökte hennes grav några gånger, lämnade blommor, mindes alla fina minnen och grät lite grann. Hon har en så fin gravsten, välskött och fullt med blommor och fina stenar med personliga hälsningar. Visst är det så att livet går vidare men det blir aldrig mer detsamma.