tisdag, december 13, 2011

Länge leve tjockteven

Hela förra veckan njöt jag och barnen njutit av att vara tillsammans med alla våra mammakompisar och deras barn. Det var fullt upp varenda dag med lek och julmys. Denna vecka ser ungefär likadan ut...

Noah har alltid varit social men nu börjar mer och mer prata om sina kompisar..såå sött. Samtidigt märker jag hur han älskar att komma hem, att bara få sitta koncentrerat och leka med sina leksaker för att i nästa stund springa runt och busa med lillasyster. Jag är så glad att ha båda två hemma. Visst är man dödsslut vissa dagar, och visst tar tålamodet slut både en,två och tre gånger. Men lyckan då ens son säger "Noah äska mamma" eller då Celine borrar in ansiktet mot min hals och säger "mmmmm maaaamma.." väger upp allt.

Vi har beslutat oss för att vänta till hösten med dagis. Vi fick plats nu i början på december men det var inte på det dagiset vi ville ha. Skulle kanske också föredra en dagmamma när det väl gäller, jag pratade med en dagmamma häromdagen som verkade jättebra. Så nu står vi i kö där och på en hel drös med privata dagis som finns här i närheten. Celine kommer väl skolas in samtidgt som Noah, hon kommer ju bara var två då..så det känns i hjärtat. Har inte hundra bestämt mig ännu men det lutar åt det.


Två små tomtar!

Jag vill kunna spendera så mycket tid som möjligt med mina små medan jag kan.. Och inte bara det, JAG vill ha det största inflytandet över mina barn. En pedagog kan aldrig aldrig ersätta en förälder...oavsett hur bra och fantastisk denna är. Jag vet att det finns helt underbara förskollärare och som verkligen brinner för sitt yrke och jag är verkligen inte emot dagis.

Men däremot kan jag bli rätt trött på att alla hela hela tiden i Sverige ska vara lika och tänka likadant, att allt i Sverige ska vara så himla politiskt korrekt.

Varför anses det i många fall som självklart att sätta sina ungar på förskola från ett års ålder..en del kan inte ens gå då..

Ok jag förstår om man verkligen måste och inte har någon ekonomisk möjlighet att vara hemma. Självklart är det också annorlunda om man är ensamstående t.ex. Men jag är säker på att många kan spendera några månader extra med sina barn om man bara lär sig hantera sin ekonomi och drar in på sådant som faktiskt kan klara sig utan...vad är viktigast, tid med barnen eller en massa onödiga nya teknikprylar? Länge leve tjockteven, säger jag bara.

Hur kommer det sig att man på 70-talet byggde upp en massa dagis? Var det för barnens skull? Nej det var för att föräldrar skulle få möjlighet att jobba. Och dte behöver väl inte vara fel. Men under de 40 år som gått, har inställningen till förskolor sakta men säkert gått från att vara en plats där barnen kan vara när föräldrarna jobbar, till att barnen BEHÖVER dagis för "stimulansens" skull. Och visst är det bra att förskolan är plats där barnen stimuleras till utveckling och lär sig saker.

Men när man börjar prata om att det skulle vara bättre för (små) barn att gå på förskola än att de är hemma med sina föräldrar, då tycker jag att det har gått på tok för långt.

Är det inte märkligt att under flera tusen år har föräldrarna själva tagit hand om sina barn och så poff helt plötsligt tar samhället över en stor del av ansvaret?
Jag får ofta höra påståenden som "mitt barn skulle aldrig klara av att vara hemma hela tiden, han/hon behöver stimulans.

Jag har aldrig förstått vad de egentligen menar när de säger så. Menar man helt ärligt att man som förälder är icke-kapabel att ta hand om och stimulera sitt eget barn? Att man inte kan tillgodose sitt eget barns lekbehov? Varför ser man ner sig på själv på det sättet? Man får väl se till att bli en lite roligare förälder då..det är klart att man stimulera sitt barn om man verkligen anser att det är viktigt.

Och helt ärligt, (men detta är ju bara mina tankar) om ett barn behöver mkt stimulans, (för en del behöver ju faktiskt mer än andra) mår han/hon verkligen bättre av att trängas (i många gånger) stora barngrupper, där de faktiskt riskerar att bli överstimulerade istället?

Klart man inte bara kan sitta hemma..Man får aktivt leta upp de få som är hemma med sina barn, gå till öppna förskolor, gå ut och leka, hitta på mysiga utflykter, låta ungarna springa av sig..det krävs faktiskt inte så mycket för att en tvååring ska tycka något är spännande. En busstur kan vara ett stort äventyr..

Så. Nu fick jag ur mig det.
:)
Hoppas inte någon tar illa upp! Det är verkligen inte min mening. Jag vet såklart att alla föräldrar gör det som man själv tror är bäst för sina barn, oavsett om väljer dagis tidigt eller inte. Jag vill bara öppna upp för att det ska vara ok att tycka och tänka lite annorlunda...

Och by the way, tjockteve är faktiskt totalt underskattat. Håller år ut och år in. Går aldrig sönder. En mer trofast teknikpryl får du leta efter.

snart är det jul!! Tjoho! Ska bli sååå mysigt!

7 kommentarer:

  1. Hej!
    Väldigt bra inlägg!! Håller helt med! Du fick med flera bra synpunkter! Så tummen upp! =) Det är inte så vanligt att stöta på såna tankar nu för tiden. Barnen är det dyrbaraste vi har. När de är små sätts grunden i deras liv. Så det är viktigt att man får göra det man känner är bäst för sina barn. Hur bra en pedagog än är så väger han/hon aldrig som en förälder. Ingen kan älska sitt barn som en själv. Och kärlek behövs genom barns olika perioder ;)

    Väldigt söta tomtar med. Jag har en pojke och flicka med. Och min dotter heter oxå Celine!!

    SvaraRadera
  2. Hej Viola!
    Vad roligt att du hittade min blogg. Ja barnen är verkligen det absolut dyrbaraste vi har och visst är det så att grunden läggs väldigt tidigt i livet. Det är så viktigt att man lyssnar på sin intuition när det gäller sina barn och inte bara kör på i den upptrampade bana som samhället presenterar bara för att "alla andra" gör så. Visst är Celine ett fint namn..:)

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Håller verkligen med dig i dina tankar.
    Jag är också hemma med två barn, en 2år och en 9 månader. Jag har så svårt att förstå de som sätter sina små ettåringar på dagis! De kan inte prata o berätta hur de känner eller nått. Faktiskt lite skrämmande att människor själva väljer att träffa sina barn typ 1 timme på morgon och två timmar på kvällen när de KAN vara hemma o se sina barn växa upp om man bara håller bättre koll på sina utgifter.

    Tack för ett bra inlägg!

    SvaraRadera
  4. Bra sagt!!!!Barn behöver sina föräldrar!!!Det är därför så många barn far illa idag och inte har det bra, för lite vuxennärvaro!!
    Ja, tjocktv, det gilar vi. Vi har nog aldrig köpt en tv tillsammans, bara fått..fick en platt för nåt år sen, men den är paj nu så vi har våran stora klumpeduns. Tycker det är så onödiga pengar att lägga ut bara för att det ska va "inne":-)
    Söta era barn är! Små tomtar!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Intressant inlägg. Jag både håller med dig och inte håller med dig. Jag tycker också att det är på tok för tidigt att sätta en ettåring som knappt kan gå på dagis. De är för små. Men jag tycker inte heller att det är en bra idé att skola in dem som 2-åringar för att sedan jobba heltid. Då tycker jag nästan att det är bättre att i så fall skola in dem något tidigare och sedan jobba halvtid/deltid. Jag är nämligen av den åsikten att lagom är bäst. Dagis kan vara alldeles förträffligt bra, MEN i lagom dos. Det ska inte vara någon heltidsförvaring. Och jag tror faktiskt att dagis idag bedriver en mycket mer pedogogisk verksamhet jämfört med på 70-talet. Vi har kanske haft väldig tur med vårt dagis, för vår 2.5-åring lär sig massor med saker. Många saker som jag faktiskt aldrig riktigt skulle kunna komma på själv alla gånger. Men, jag skulle aldrig ha henne där heltid ändå. Hon är fortfarande liten och behöver mamma och pappatid. Men jag skulle heller aldrig låta bli att ha henne där, hon har vuxit otroligt mycket (och då menar jag inte på längden ;) ) av att vara där. De gör faktiskt ett förträffligt jobb. Och det är otroligt att se hur det sociala samspelet utvecklat sig sedan hon började.Men man ska självklart inte underskatta sig själv som förälder. Jag tror att barn kan ha det mycket bra hemma, MEN det krävs engagerade föräldrar som verkligen gör saker med sina barn. Jag var själv hemmabarn tills jag var 4 år. Men det finns vissa skillnader mot hur det är idag anser jag. När jag var liten var det vanligt med hemmamammor. Det fanns ett stort nätverk av barn i samma ålder som också var hemma. Det saknas idag. Det finns inte många barn i ålderna 2-4 år som är hemma. Och det tycker jag är en viktig aspekt. Barn behöver barn i samma ålder att leka med. Så jag får väl sammanfattningsvis säga att jag faktiskt tycker att förskola är viktigt, men inte för tidigt och framför allt inte på heltid. Och det där med heltid tycker jag egentligen gäller för hela deras barndom. Jag tycker att man ska finnas där för sina barn efter dagis/skola/fritids. Så om jag får välja på att skola in en 2-åring och sedan jobba heltid eller att skola in en 1.5 åring och sedan jobba halvtid, så tycker jag faktiskt att det sistnämnda är så mycket bättre. Fast det optimala tycker jag är att skola in dom som 2-åringar och sedan jobba halvtid. Som tvååring har man utbyte av förskoleverksamheten, och det är i den åldern de börjar att leka med varandra, inte bara bredvid varandra. Och jobba mindre, det kan nog ganska många med bra planering och vilja, det håller jag helt med om.

    SvaraRadera
  6. Tack anonym för ditt inlägg! Jag håller med dig om att det är jättedumt att sätta en tvååring på heltid på dagis om barnet varit hemma på heltid, det blir ju en väldigt stor omställning. Då är det kanske som du säger bättre att ha en 1,5åring på halvtid, om man nu ska välja mellan de två alternativen. Jag kommer troligtvis att ha mina barn 15 timmar i veckan från och med i höst och då är de två resp tre år gamla. Visst är det så att ju äldre barnen blir desto mer utbyte har de av varandra. Men jag tror iaf att om man ska avgöra vad som är viktigast i den åldern, många kompisar och förskola eller "färre" kompisar och en närvarande förälder, så tror jag ändå det sistnämda vinner. Iaf när barnen är så små, som under tre år. Jag har pratat med flera förskolepedagoger som faktiskt själva tycker att det optimala vore om barnen inte behövde börja på förskola före tre år eftersom de då kan förklara om något händer dem, t.ex om ens barn kommer hem med en bula, så vet ju inte föräldern vad som hänt om inte personalen sett något, är det ett annat barn som slagit till barnet, har barnet ramlat, eller kan det t.om vara så att någon i personalen gjort ett övertramp? jag vet att det är forskning visar att de som går på dagis genrellt kan ligga lite före i utvecklingen under de första åren, MEN denna skillnad försvinner från det att barnet fyllt fem år. Visst är det så att om man är hemma med sina barn så måste man vara engagerad och verkligen hitta på saker. Det är en absolut självklarhet! Men det finns andra som också är hemma med sina barn, även om dessa är i minoritet. Mina barn träffar andra barn i samma ålder och leker i snitt två till tre gånger per vecka. Det tycker jag är lagom. Däriemellan gosar vi och bara hittar på saker jag och barnen. Skulle inte vilja vara utan den här tiden med dem för allt annat i världen:) Men. Alla måste få välja att göra¨det mnan tror är bäst för sitt barn, oavsett om det inkluderar dagis eller inte. Det är därför jag efterlyser lite diskussion i den här frågan. Tack igen för ditt inlägg.

    SvaraRadera
  7. En liten parantes bara,
    Barnpyskologen på tv4 sa i ett program då de handlade om barn o dagis, att ett barn under 3 år behöver inte den "sociala" kontakten, de räcker alldeles utmärkt med "bara" mamma eller pappa dårå. Sen om de har syskon och andra lekkamrater är ju bara ett roligt plus :)

    SvaraRadera