Vår lilla sessa är här!

Numera är vi lyckliga(och trötta!) tvåbarnsföräldrar! mest lyckliga dock..:)Den 24 september kom hon, Celine Rebecka Abigail Woods. Hon var beräknad den 29 sept enligt UL men vårt datum var den 19..så jag räknade det som att jag gick över tiden!Jag hade samma vecka gått omkring och bensäkert sagt att hon med all säkerhet skulle komma på torsdagen (den 23). Den dagen hade jag dock inte en enda känning så jag tänkte att hon dyker välupp siså där två veckor efter beräknat UL-datum (med Noah gick jag ju över 11 dagar)Men fel hade jag och tur var väl det!

Så här var hela förlossningsförloppet.
05.30 vaknar Fredrik och jag. Jag och Noah skulle åka med honom in till stan för att mäta blodtrycket hos BM(fick högt de två sista veckorna)
05.45 känner jag áv en slags "värk". Tror benhårt på att det är förvärkar och säger inget till Fredrik.
06.15 tycker jag att nog är de där "förvärkarna" är ovanligt regelbundna ändå..Fredrik ifrågasätter ifall jag verkligen ska åka in. Men med Noah var jag ju inne två gånger på falskt alarm så inte tänkte jag åka in för att sedan bli hemskickad.
06.25 Jag är envis som synden och går ut genom dörren för att åka till barnmorskan. Fredrik ifrågasätter mitt beslut men vi tar vi bussen till stationen. Väl nere börjar jag dock tveka...de där förrädiska förvärkarna gör ondare och ondare. Och när snabbussen kommer får jag plötsligt en hel drös med värkar som eskalerar i styrka och flämtar till Fredrik att nu han MÅSTE ringa sina föräldrar för nu har jag JÄTTEONT!! Vilken syn det måste varit..Fredrik ringer frenetiskt sina föräldrar, jag står dubbelböjd över barnvagnen med stackars Noah i som undrar vad hans knasiga mamma håller på med..Inte kosntigt att folk stirrade!!
07.20 Efter vad som känns som en evighet kommer svärfar Glenn och Fredriks syster Therese (som ska ta hand om Noah) Snabbt hem och hämta bb-väskan och sedan skjutsar Glenn in oss till SöS. Vi ringer 112 ifall vi skulle behöva poliseskort då det kan vara extrema köer in till Sthlm i morgonrusningen men det behövdes tack och lov inte.
08.20 är vi inne.
08.40 får jag lustgas. Har extrema värkar, är endast öppen 2 cm,men bara några min senare är jag öppen 5 och 09.40 7 cm!
10.30 trotsar jag min envishet att inte ta epidural och tar tacksamt emot ALLT som kan ta bort smärtan.Narkosläkaren och kommer in när jag är som mest hög på lustags och i min förvirring hör jag honom presentera sig som aposteln Paulus!!Va, nä nu förlorar jag förståndet tänkte jag..vad gör HAN här??
Men det visade sig att han faktiskt hette APOSTULUS!(så helt fel ute var jag inte..:)
Men denna Apostulus stack mig tvågånger med den där otäcka halvmeternålen och ändå fick EDAN ingen effekt..så..
11.25 kommer en annan narkosläkare in och gör om hela proceduren. Jag kvider och säger att jag inte vill bli förlamad (eftersom jag har en kompis som fick en epiduralförlamning efter att blivit stucken tre gånger.) Men de lugnar mig och när väl effekten sätter in så..är jag i sjunde himlen av lycka. Epidrual är Guds gåva till födande kvinnor..så är det bara!
13.30 säger min underbara barnmorska adjö. Precis när jag ska börja krysta! Sätts på en förslossningspall.
13.40 dags att krysta. Himmel, vad fruktansvärt ont det gjorde. Jag skrek att de skulle ta sugklocka säkert ett tiotal gånger för att det skulle gå snabbare.När personalen hejade på mig och käckt sa att "du klarar det så bra själv" blev jag så arg att jag ropade rakt ut: Men hjälp mig då!! Fredrik fick en smäll på armen för att han lade armen på mitt ben och jag fick så dålig´t samvete att jag sa förlåt tre ggr efteråt. Personalen lugnade mig och sa.."Han klarar det, det är du som har ont"
14.12 säger personalen..Nu är det bara två krystvärkar kvar sedan är bebisen ute. Vilken kick jag fick då!! Och så plupp..kom hon ut! Vilken fantastisk känsla det var! ´Fredrik och jag grät och skrattade om vartannat!
Hon vägde 2930 gram och var 49 cm lång. En riktig liten tösabit!

Ojoj..ja så var det med det. Jag var kvar två dagar på Bb, Fredrik en dag, sedan åkte han hem till Noah. Vi fick besök av mina systrar, Fredriks sy´strar och föräldrar, Ruben och Maria och Ernesto. Och Noah kom också och hälsade på med Fredriks föräldrar. Det var såå mysigt, man saknade honom jättemycket när man var borta.
Allting går bara bra med att ha båda två hemma. Visst, det är mer jobb och man är tröttare. Men samtidigt känner man sig så otroligt rik, en son och en dotter..känns otroligt mäktigt. Celine har dock fått för sig att hon ska vara vaken mellan 02 och 04 varje natt..det är lite tärande.
Fredrik hade ingen möjlighet att vara hemma något första veckan så min mamma var hos oss i åtta dagar. Pappa kom till helgen och var med oss sista tre dagarna. Det var helt fantastiskt mysigt! Mamma hjälpte oss såå mkt med allt,och vi hade en riktigt mysig vecka tillsammans.