Mina två små skatter sover nu. Finns det något ljuvligare och rofylldare än att titta på ett sött sovande barn? Kärleken till dem är obeskrivlig.Djupa brunnar som aldrig sinar, de väcker känslor jag inte trodde fanns. Visst är man trött så in i norden.Men lyckan får en att glömma sömnlösa nätter, barnskrik och kladdiga blöjbyten. (ursökta detaljerna). Jag vill aldrig att de ska växa upp. Vill alltid ha dem i min famn och pussa och gosa med dem. Men visst kommer den dagen då de lämnar boet och står på egna ben. Tack och lov är den dagen än så länge lååångt borta.
Så otroligt fina Becka!
SvaraRadera