Dagen D

Det hela började natten till torsdagen den 30/4. Rebecka vaknade upp flera gånger under natten med starka värkar. Men eftersom det varit falskt alarm två gånger innan ringde vi inte till SÖS förren kl 11.30. Man sa då att vi skulle återkomma när värkarna kom regelbundet var femte minut. Vi försöker klocka värkarna och vid tre-tiden har Rebecka så ont att vi ringer in igen (även fast värkarna inte kommit så jätteregelbundet). Vi ringer först in till Södra BB där det är fullt, vidare till förlossningen på SÖS men där är det också fullt så de i sin tur ringer Södertälje BB, där det också är fullt. De på SÖS ringer tillbaka och säger att de ändå lyckats göra rum till kl 18.00.


Vid halv fem kommer Fredriks mamma med bil och det tog drygt en halvtimme att få in allt i bilen (nu kom värkarna ännu starkare och Rebecka har så ont att hon måste ligga på ett täcke i baksätet när vi kör in). För Rebecka var bilfärden in den jobbigaste bilfärden någonsin, varenda liten grop i vägen kändes som knivhugg och värkarna kom starkare och starkare.


Väl inne undersöks Rebecka och hon är öppen fyra cm. Kl 20.00 får Rebecka den efterlängtade EDA:n (som hon fått vänta på i en timme då narkosläkaren haft fullt upp hela kvällen). Sedan går det väldigt snabbt och kl 21.00 är hon öppen åtta cm. Nu borde det inte vara långt kvar. Trodde vi. Men trots starka värkar samt värkstimulerande dropp hände inte mycket mer. Snarare märker man att hjärtljuden på bebisen börjar bli lite långsammare, pga allt värkarbete. Så 04.00 bestämmer sig barnmorskan och läkaren för akut kejsarsnitt och 05.03, den 1 maj, tittar vår älskling ut!! Barnmorskan och operationsläkaren berättade för oss efteråt att Noah låg i s.k. pannbjudning (lite förenklat så innebär det att bebisen visserligen ligger med huvudet nedåt men vridet på fel sätt) och det hade varit helt omöjligt att föda "normalt". Så vi är mycket tacksamma för personalen den natten.

Det försa lilla Noah gör när dom plockar fram honom är att han tittar STORÖGT på läkarteamet, sen skriker han för att innan han slumrar till pinka ner pappa. En stolt Fredrik klipper sedan navelsträngen och sätter sen på Noahs första blöja.

Vi trodde inte det var sant, att man kunde få va så lycklig. Vilken underbart söt pojke vi fått, helt frisk, pigg och alert.