tisdag, mars 20, 2012

Och så var det det här med tid

Ja, jag säger det igen. Jag skulle inte vilja byta bort den här tiden med barnen för allt i världen. Detta trots att jag haft en extremt påfrestande natt med en envis liten skrutta som skrikit en gång i timmen. Typ.

Men ändock. Vad underbart det är att spendera tid med sina barn. Dom är som små kärleksbrunnar som bara bubblar över...barnen har en slags underbar hjärntvättseffekt på ens liv, som hela tiden sköljer över en med lycka, värme och mening. Att få följa deras utveckling är en ynnest.

Under den tid jag varit föräldraledig har jag blivit mer och mer övertygad om att barn behöver sina föräldrar MYCKET. Inte kvalitetstid. Kvantitetstid. Någon har uppfunnit ordet kvalitetstid för att stressade stackars småbarnsföräldrar inte ska ha dåligt samvete över att de både ska göra karriär, ha ett perfekt hem, ett rikt socialt liv som ska inkludera både spännade vänner,intressen och EGENTID, laga ekologisk mat(gärna med hemodlade örter, nedpåtade i en kruka på balkongen), träna sig till en snygg kropp OCH ha en fantastiskt massa tid med sina barn. Fast vänta nu, det där sistnämnda hanns visst inte med..? Ja men då klämmer vi in lite KVALITETSTID med barnen istället, tar med dem på en upplevelse, köper en present, gör något kul helt enkelt. Vilken brilliant idé. Nä det tycker jag faktiskt inte.
Jag tror att barnen skiter i om man så kommer hem med en legoporche i naturlig storlek, om man inte samtidigt kan ge dem den uppmärksamhet och tid de förtjänar. Tid är det viktigaste man kan investera i ett barn. Det är i tiden man kan visa omsorgen, ta konflikterna, uppfostra och bara vara där för sitt barn. Att man intresserar sig för dem, visar att just deras teckning är viktigast på jorden.
Jag vill också citera journalisten Malin Wollin angående begreppet egentid när jag ändå är igång:
"Egentid är något trams vi har uppfunnit för att ha ytterligare ett ångestmoment i livet. Som om det inte räcker med barnen som inte ska dö, arbetslösheten, bostadsmarknaden, svärmor, räntan...
Har vi så dåligt samvete av att vi har ett behov av att vara ifrån våra barn att vi måste kalla det något?"

Provocerande? Ja. Sant? Jo det tycker jag.







6 kommentarer:

  1. Hej!! Vilket bra inlägg du har skrivit. Jag har också 2 barn och får alltid, ska inte du och din man göra något själva, ska inte du träna eller göra det och det där och blahi blaha..har faktiskt undrat om det är fel på mig eftersom jag vill vara så mycket som möjligt med mina barn, för fakstiskt så är det "INNE" att inte umgås med sina barn eller helt enkelt bry sig om sig själv i första hand precis så som du säger. Grymt bra inlägg, fortsätt skriva saker som de borde vara och inte som samhället vill att vi ska vara. Förresten synpunkter på detta blogg inlägg http://entidsomdenna.wordpress.com/2012/03/25/boktips-for-utarbetade-smabarnsforaldrar/ för mig är detta sorgligt och irriterande/ Karin Josefsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tack för ditt inlägg! Det är som du säger, det är inte "inne" att spendera tid med barnen, för det är ju svårt att hinna med i hela denna här karusellen av självförverkligande...Det populära uttrycket "så länge jag mår bra så mår barnen bra" är så politiskt korrekt och faktisk egoistiskt. Handlar inte föräldraskap om att "så länge barnen mår bra, mår man som förälder bra!" Eller??

      Radera
  2. tack för svaret, håller med dig. Jag kan inte må bra om inte mitt barn mår bra. vart är vi på väg? ha en trevlig påsk!

    SvaraRadera
  3. Jag håller med! Tid är grundläggande. Jag hör ofta kommentarer som: "Åh, om man spenderar så mycket tid med sina barn så blir man en sämre mamma." "Jag skulle aldrig kunna vara hemma med mitt barn mer än 1år. Jag höll på att gå under." "Fy vad skönt det är med förskolan. Vi behöver tid ifrån varandra." Enligt mig så blir det lättare när man tillbringar mer tid med sina barn. Lättare att förstå hur de är. Lättare att klara det jobbiga, trotsiga, utmattande stunderna när man får allt de andra med. När man får de underbara, lättsamma, glada, roliga stunderna med barnen. Barnen är sköra. De behöver få tid med de som älskar dem mest. Speciellt i början av livet. Där grunden läggs. Så viktigt att låta barnen känna att mamma/pappa finns där. Egentid bör få mycket mindre utrymme i samhället idag. Människan är redan egoistisk så man får den där lilla tiden för sig själv helt naturligt. Utan att man måste uppmuntra den. =)

    SvaraRadera
  4. Hej! Bra åsikter. Men när egentid är; träffa sin syster som behöver hjälp, fira en vän (som vill ha barnfritt) eller träna...är det fel då? Det tycker inte jag. Att träna är en härlig egentid som gör att man blir gladare och orkar mer. Man är olika, och det finns inte enbart ett rätt sätt att leva.
    Sedan håller jag med om kritiken av samtiden. Det finns många föräldrar idag som även är inne på facebook eller instagram tom när de är med barnen(!!!)tex i parken större delen av tiden. Men jag håller inte med kommentaren som inte vill ha egentid med sin man (varför inte? Det om något är väl underbart) eller träna. Barnen behöver en, men de mår heller inte dåligt av en duktig dagmamma, eller att bli passade ibland av mormor och morfar tex. Men absolut, mer kvantitetstid! (förresten var det väl Birro som använde dessa uttryck i en krönika?)

    SvaraRadera
  5. Hej! Självklart tycker jag också att man behöver egen tid ibland, jag tränar själv och tycker det är viktigt att ta hand om sin kropp. Och att ta hand om sin relation är naturligtvis jätteviktigt för det mår ju barnen bra av också. Det jag menar är att det här med egentid verkar ha blivit något som alla ska ha till varje pris. Samtidigt som man ska hinna med allt det andra som livet innebär också med karriär, perfekt hem osv...
    så länge barnen får ha den tid med sina föräldrar som de behöver får att må bra tycker jag också att det är helt ok att träffa vänner osv. Men barnens välmående måste alltid komma i första hand anser jag...

    SvaraRadera