Älskade mormor..

Ibland händer det som man önskar inte fick hända. Min älskade mormor gick bort i fredags. Hjärtat värkar av saknad samtidigt som jag vet att hon nu är på en så mycket bättre plats.

Min vackra mormor Eva blev åttio år gammal. Hennes nanm betyder levande och det är något som verkligen kännetecknade henne fullt ut. Hon var alltid glad, omtänksam, alltid på gång med något, släktforskning,lingonplockning,engagemanget i Erikshjälpen,ute med husvagnen tillsammans med morfar..Ibland undrade man nästan om hon hade fler timmar på dygnet än vi andra..Trots att hon många gånger under den tid hon var sjuk hade otroligt ont, klagade hon inte en enda gång. Istället pratade hon om hur glad och tacksam hon var över sitt liv, över sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.. och tacksam till personalen som tog hand om henne.

Jag pratade med mormor för ett par veckor sedan, bara en vecka efter att hon fått diagnosen cancer. Hon sa då något som berörde mig så mycket.
- Rebecka, den tro som har burit mig i 65 år, den bär mig nu. Och den kommer bära dig och hela min familj igenom, det vet jag. Tron på Gud är det viktigaste vi har, glöm inte det.

Älskade mormor, det ska jag inte glömma. Tron på Gud är det viktigaste vi har...Hos Gud finns styrkan, glädjen, trösten, kärleken.Det var min mormor ett levande bevis på.