söndag, juni 05, 2011

Varför kväver SVD och DN debatten?

Följande artikel publiserades i SVD igår. Jag har alltid gillat Marcus Birro och tycker att han ofta sätter huvudet på spiken när han skriver..denna artikel är inget undantag. Tilläggas bör att en källa som pratat med svd (som publicerade artikeln) berättade för mig att man valt att inte publicera de kommentarer som folk skriver till artikeln på grund av att man är rädd att kommentarerna "ska bryta mot deras regler". Tråkigt att kväva debatten på detta sätt..DN gick dock snäppet längre och vägrade att ens publicera artikeln. Pinsamt..

//www.svd.se/opinion/brannpunkt/inte-vardigt-lata-aborterade-foster-ligga-och-sjalvdo_6220085.svd

6 kommentarer:

  1. Bra artikel som tyvärr inte har tillräckligt mycket fakta i sig...det stämmer inte...det är inte alls på det sätt som Birro beskriver det, det är mil från så som han beskriver. Vi har en sen abortgräns i Sverige, ja, men det är inte så lätt som folk tror att få en sen abort beviljad, och jag tror att de kvinnor som gör en abort utan kval är få. Och inga foster/barn ligger och kippar efter andan och kämpar för livet i ett handfat. Så kanske ville DN inte publisera för det Birro beskriver...det stämmer inte....

    SvaraRadera
  2. Så du menar att sjuksköterskorna som anmälde JUST att foster/barn LEVER och KIPPAR EFTER ANDAN for med osanning/ljög för Dagens Medicin? Precis just detta uppmärksammades FÖRST i Danmark (men där vet man ju att sjuksköterskorna ljuger *OBS*sarkastisk). Detta fick några sjuksköterskor som varit med om precis samma sak i Sverige att våga berätta detta. Att säga att "inga foster/barn ligger..." det om något är "mil från" sanningen.
    http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2011/05/18/tungt-med-levande/index.xml

    SvaraRadera
  3. oj här är debatten i gång ser jag! Anonym,Du säger att "det är mil ifrån så som Birro beskriver det". Du påstår alltså att dessa sjuksköterskor ljuger? Eller vad menar du? Du säger att Birro saknar fakta om det han skriver,jag skulle vilja veta vilka fakta du baserar dina påståenden på? Det är klart att det inte är alla aborterade foster som ligger och kippar efter andan i ett handfat..men att en enda gör det, är inte det för mycket? Det är klart att det är enklast att blunda för horribla påståenden och bara avfärda det med att det inte är sant. Jag dömer ingen som har gjort abort. Och jag vet att det "bara" är några procent av de 37 000 aborter per år som görs sent, alltså efter vecka 18. Men dessa aborter blir ändå extremt problematiska. Jag har en vän som för några veckor sedan fick ett barn i vecka 24. Hur märkligt är det inte att man i en del av sjukhuset gör allt för att rädda ett "önskat" barn, men att man i en annan del av sjukhuset aborterar ett oönskat, när det bara skiljer två veckor emellan? /Rebecka

    SvaraRadera
  4. Till Anonym vill jag säga att jag själv har gjort en abort när jag var 19 år. Skälen till varför jag gjorde det var många: Jag och min dåvarande kille slarvade med skydd. Vi brydde oss inte. Och om jag skulle bli gravid var min inställning: det finns alltid abort. Jag var dessutomrädd för att min figur skulle bli ful. Jag hade ju hört hur man kunde bli fet efter graviditeter. Vadå ansvar?? Att ta ansvar för mina handlingar fanns inte i min värld. Tänkte att abort var ungefär som att dra ut en tand. Jag känner flera tidigare vänner som gjorde sen abort. Det var inte svårt att göra det. Krävdes bara ett samtal med en kurator och sen var det bara att åka till kliniken. Det gick några år efter aborten och jag insåg det faktum jag hade gjort - dödat ett barn. Eller åtminstone fått hjälp till det. Det är nästan samma sak. Då började jag må dåligt. Blev deprimerad. Inte förrän jag blev kristen och fick höra om att Gud kunde förlåta mig och att han även kunde ge mig krafen att förlåta mig själv som jag kände mig mycket lättad. Det tråkiga i abortdebatten i media är att tal om ansvar är helt borta. Om du blir gravid så har du ett ansvar att sätta ditt barn till världen och ta hand om det. En del talar om att man borde göra undantag för våldtagna och kvinnor som varit med om övergrepp. Men de bebisarna har också rätt till ett liv. Det är så många par som står i kö till adoption. Det pågår cirka 30-40000 aborter i vårt land årligen. Talet måste minska.

    SvaraRadera
  5. Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Din berättelse behövs i abortdebatten. Jag håller med om att 37 000 aborter per år är för mycket. Debatten måste ta en vändning från att bara handla om kvinnans rätt till sin egen kropp, till att fostret också får ett värde. Så är det tyvärr inte i nuläget.

    SvaraRadera
  6. Jag utgår från att vi talar om de sena aborterna då de tidiga aborterna ges ett piller som gör att hormonproduktionen som håller graviditeten vid liv avstannar= graviditeten avstannar och fostret är dött. Vid sena aborter som finns det en stor risk om man ska injecera något i fostrets hjärta att man punkterar livmodern och då skadar kvinnan. Av nära 37 700 aborter under förra året var 410 aborter sena (efter vecka 18) och det är dessa aborter som det står om i dagens medicin. För att få göra en såna bort måste man få tillstånd och ha en anledning starkare än "jag vill inte nu" eller "jag vill inte bli fet". Oftast så är fostrena skadade, dom har ett syndrom eller saknar vitala funktioner. Ja det finns anledningar som "jag kan inte ta hand om ett barn för jag är förståndshandikappad/ missbrukare/13 år gammal/blivit våldtagen" och de som har dom anledningarna ska dom behöva gå igenom en graviditet för att i ett fall inte alls förstå vad som sker eller varför dom inte får behålla barnet, ett fall troigtvis ger barnet svåra skador och abstinensbesvär, i ett tredje fall knappt vara tonåring och lagt undan barbiedockorna för 1 år sen (vill vi att hon ska skada sin kropp så mycket som en graviditet och förlossning innebär för en så outvecklad kropp?) och i det sista fallet....behöver jag fråga om ni verkligen upplever att den kvinna som blivit våldtagen ska behöva påminnas om det varje dag i 9 månader och sen föda fram det barn som för henne nog bara står för rädsla och smärta? Jag tycker inte det. Om ett barn/foster lever efter det kommit ut så SKA barnläkare tillkallas och om fostet verkligen lever (hjärtat slår regelbundet) så ges lugnande till fostret så det avlider men oftast så upplever man det som att fostret kippar efter andan men det är inget barn som lider för hjärnan registerar inte då dom är hjärndöda. Så jobbar iallafall vi på stockholms största sjukhus.

    SvaraRadera