Jag satt på tunnelbanan och blev arg

För det mesta är jag nog en ganska lugn person men då och då tänder jag till och blir riktigt arg. Som häromdagen. Jag satt på tunnelbanan och det kom en kvinna förbi och tiggde pengar. Hon hade slitna kläder, ansiktet var fårat och hon luktade inte särskilt gott. Men blicken i hennes ansikte var vänligt. Folk runt omkring rynkade pannan när hon kom, suckade, begravde blicken i Metro och en del vände helt bara sonika bort blicken. Hon var inte luft värd. Jag lyckades gräva fram lite småpengar, sa ursäktande att jag inte hade mer, önskade henne en bra dag. Blicken som mötte mig var fylld av värme och hon tackade mig innerligt innan hon gick vidare. Jag skämdes lite, hade verkligen inte gett mycket! Mitt emot mig sitter det en fin dam, sminkad, tjusiga kläder, klackar, långa målade naglar, parfym som luktar lång väg. Hon blängde på mig. Blängde med ilskna ögon, trutar med munnen! Blicken i hennes ansikte sa mycket och fördomarna stod skrivna i pannan. "Hur kan du ge till en tiggare? Hon använder ju med all säkerhet pengarna till knark? Det finns ett socialt nätverk i Sverige som kan fånga upp sådana som henne???" Jag blev så arg och provocerad och jag ångrar i efterhand att jag inte sa något. Det är så lätt att fastna i fördomar. Jag förstår också att det finns "tiggare" som använder pengarna till missbruk eller alkohol. Säkert! Men jag tror det är långt ifrån alla. Och hur i all världen när man möter en hemlös vågar man chansa?? Om man är så rädd att pengarna ska hamna fel, ge då istället en frukt, en matcheck eller köp en lunchlåda. Och OM man då inte har något att ge kan man väl åtminstone bemöta dessa människor med lite mänsklig värdighet och respekt och kosta på sig ett vänligt leende?? Är det så svårt? Vem är man att döma? Vi vet ingenting om dessa människor, deras bakgrunder eller vad de har råkat ut för. Den här råa syniskheten och föraktet, jag har så svårt för den! Jesus sa själv, "Allt vad ni har gjort mot dessa mina små, det har ni också gjort mot mig". Jag vet att det finns många kyrkor som gör fantastiska arbeten för hemlösa,papperslösa, och andra utsatta grupper. Nu skriver jag om kyrkor för att jag själv går till en som gör väldigt mkt praktiskt för att hjälpa utsatta människor. Men det finns också kristna som myser i sina fina kyrkor, som är så upptagna med att göra alla "kristna" aktiviteter, att de kanske glömmer att göra det praktiska i evangeliet, att "klä den nakne och föd den hungrige". Det rimmar illa. Ja jag har nog gjort min ståndpunkt tydlig nog nu... Och! ALLA borde köpa Situation Stockholm. Den går att köpa via sms så det finns inga ursäkter. Punkt.