fredag, maj 11, 2012

Barnen är de verkliga offren

Inte helt oväntat kom det en replik på Eva Rusz debattartikel, ifrån en vänsterpartist...Vänsterpartiet som för övrigt föreslagit den briljanta idén (sense the tone) att införa obligatorsikt dagis ifrån ett års ålder. Rossanna D skriver att
Tvärtom är vi ganska många som ständigt går med dåligt samvete för att vi inte hinner hämta tidigare på förskolan och ha mer tid med våra barn, eller för att vi smugit i väg från jobbet tidigare och lämnat kollegorna i sticket.
Något jag tycker är intressant är att man alltid i sådana här sammanhang ser kvinnan som det stora offret. "Skuldbelägg inte kvinnan" "Vi har nog med dålig samvete för våra barn redan" Och visst, det är mycket krav på kvinnor idag. Många lever med en ständig press över att man "måste" göra karriär, man måste ha ett snyggt hus, etc. Svenskar är generellt sätt extremt trendkänsliga, vågar och vill ofta inte sticka ut ifrån normen. Därför är det inte så konstigt om föräldrar får dåligt självförtroende, när samhället skalderar ut: "
Lämna barnen till oss, vi kan uppfostra dem så mycket bättre än er" "Ni föräldrar är inte tillräckligt pedagogiska, men det gör inget, använd er av våra experter istället så fixar vi så att era ungar blir vettiga och socialiserade individer"
Så föräldrar över huvud taget, anser jag vara offer för den rådande samhällstrend som råder. Dock är föräldrar vuxna, tänkande individer som faktiskt kan ta ansvar för att förändra sitt eget liv. Men det kan inte ett barn göra. Barnen är helt och fullt i den vuxnes händer. Och därför är barnen i den här debatten, de verkliga "offren". Inte mammorna eller papporna. (Jag har som jag sagt tidigare, full förståelse för om man t.ex är ensamstående, eller av annan anledning inte kan ta hand om sitt barn längre och måste använda sig av förskola. Det jag nu menar är förskola för små barn, alltså under två år) Den gråtande ettåringen som lämnas vind för våg långa dagar hos en pedagog, långt ifrån mamma och pappa,har inte hunnit bilda sig en uppfattning om tid och rum. Därför har det lilla barnet inte heller någon förståelse för att mamma och pappa kommer tillbaka. Jag förstår naturligtvis att detta inte är verkligheten för ALLA ettåringar som går på dagis, men att det existerar allt för ofta finns det många förskolefröknar jag har pratat med som tyvärr kan intyga detta. Detta betonade Rigmor Robert, läkare och psykoanalytiker, igår kväll i SVT:s debatt. Se programmet här Rigmor talade om att en del barn är extra sårbara och har ett känsligt nervsystem vilket gör att om de varje dag utsätts för den här typen av separation skapar det så smånigom traumatiska sår i det lilla barnet vilket kan leda till att det blir svårt för honom eller henne att senare i livet ha fungerande relationer. Hon betonade att en tvååring kan på ett annat sätt ha en uppfattning om att mamma och pappa kommer tillbaka, kan längta och förstå att mamma och pappa inte försvinner för gott. Men detta sagt,hur kan man då föreslå obligatorisk förskola ifrån ett års ålder? Totalt vansinne. Om det förslaget blir verklighet lämnar jag det här landet för gott.

6 kommentarer:

  1. jag tror att man måste se VARJE barn som en individ, vissa barn är så trygga i sig själva att förskolan för dom är rolig och inte alls en läskig och ågestladdad värld (som du beskriver den). Sen finns det barn som är känsligare och som har ett större behov av närhet till en vuxden men varför i allsindar måste det vara en förälder? Eva Rusz har kikat på fsk i västvärlden och den franska eller engelska förksolan (t ex) ser ju helt annorlunda ut från den svenska. De svenska barnen mår bra på förskolorna, ge mig den rapport (från en SVENSK förskola) som visar på att de små barnen mår dåligt. De finns mer studier som visar på att barn som är hemma med sin förälder får det svårare socialt i skolan och mer problem med att knyta sociala kontakter...och igen....allt är individuellt. Jag tycker också att obligatorisk förskola låter vansinnigt...men jag tror också att vårdnadbidraget är en kvinnofälla som drabbar främst invandrarkvinnor samt kvinnor utan utbildning.

    SvaraRadera
  2. Hej!det handlar ju inte om att förskolan i sig baraär dålig,som jag skrivit tidigare är jag inte emot själva förskolan om den ges i lagom dos och inte ifrån för tidig ålder. Men om det nu finns vissa barn har ett känsligt nervsystem och som Kan komma att nå dåligt av för tidig inskolning(självklart är det inte ångestladdat för alla barn och det har jag heller aldrig skrivit) varför kan man då inte öppna upp och göra det möjligt att stanna hemma fram tills barnen fyllt två år om barnen då generellt är mer känslomässigt mogna? Jag förstår inte varför detta är så kontroversiellt och måste ses som en kvinnofälla. Vårdnadsbidraget göra att vi föräldrar kan ha lite mer möjlighet att välja själva och göra det vi tror är rätt för våra barn men det handlar återigen om att våga gå utanför den ström alla följer..jag tror alla gör sitt bästa som föräldrar men denna debatt behövs verkligen!

    SvaraRadera
  3. Hej (anonym)!
    Jag tycker det är väldigt konstigt att man nästan alltid i denna debatt får höra att de föräldrar vars barn inte går på förskolan sen 1års ålder, är barn som är känsliga, osäkra på sig själva, inte trygga mm. Det är SÅ konstigt att lägga till det i debatten. Det stämmer ju inte alls. Sen blir jag fundersam när du först skriver att man ska se varje barn som en individ. Och sen skriver att svenska barn mår bra på förskolan. Sen så måste jag säga att jag pluggar till lärare. Jag har skrivit ett arbete om just förskolan kontra inte förskolan. Jag fann mycket forskning om hur barnens hälsa har försämras de senaste 10 åren. Då användningen av förskolorna bara ökat. Alla bokstavs diagnoserna har ökat. Barn har svårt att koncentrera sig i skolan. En studie visade att barn mellan åldern 9-15år hade väldigt svårt att öppna sig för sina föräldrar med sina tankar och problem. Barnpsyk i Sverige har översvämmat utan barn. Och ångest och depressioner har kommit all lägre ner i åldrarna de senaste åren.

    Jag måste lägga till att jag inte tror att förskolorna har ALL skuld i detta. Naturligtvis inte! Men som Rebecka skriver så har denna trend i att man lämnar sina barn allt längre och mer. Man har lite tid med sina barn. Man förlitar sig på att pedagogerna och sedan lärarna ska hjälpa, lösa och fixa när barnen uppvisar något som bekymrar. Barnen BEHÖVER föräldrarna. Barnen behöver en närvarande förälder. Alla kan inte göra lika. Men många KAN använda förskolan mindre.

    Det finns så mycket att skriva om detta. Men OM vänsterpartiet får fram sitt förslag så lämnar även jag Sverige för gott. Det om NÅTT är en föräldrarfälla!

    SvaraRadera
  4. Hur kan vårdnadsbidraget inte ses som en kvinnofälla? Vilka tar vårdnadsbidrag? VÄLDIGT få män!

    SvaraRadera
  5. Hej Rebecka! Mycket bra inlägg, håller helt och hållet med dig. Fokus hamnar fel, det handlar om föräldrarna istället för barnens bästa. Det tycks vara viktigare att inte ge föräldrar dåligt samvete än att fundera över hur våra barn påverkas av förskolan... Jag har skrivit ett inlägg i ämnet här: http://hoskristin.blogspot.se/2012/05/maste-bara.html

    SvaraRadera
  6. Tack Viola ocn ni andra för era inlägg! Det är mycket intressant att det finns forskning som visar på att unga mår allt sämre idag i sverige, sämre om man jämför med många länder i övriga Europa..Rigmor Robert nämnde att detta var en av anledningarna till att psykologer börjat jämföra vad Sverige gör annorlunda än övriga länder under småbarnsåren, just för att det är småbarnsåren som ligger till grund för hur man mår när man blir äldre.
    Det som sticker ut i Sverige är den tidiga förskolestarten, i England till exempel börjar barnen "preschool" när de är runt tre år, och har då korta dagar mellan 9-12. Innan tre år är det i princip inga som sätter sina barn på dagis, utan de är hemma hos sin mamma eller pappa. Jag tycker det är hårresande hur en del ettåringar kan ha så långa dagar som uppåt nio tio timmar per dag (om båda föräldrar jobbar heltid och med restid till jobbet)brnen får ju längre dagar inna de vuxna.. Självklart är det då intressant att titta på och se vilken koppling som finns mellan tidig förskolestart och ungas hälsa.
    apropå skuldbiten så gjorde Johan Hakelius idag ett intressant inlägg: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article14823216.ab

    SvaraRadera