Men se där! Barnen kuttrar tillsammans över bilarna i Noahs rum och jag dricker kaffe i lugn och ro. Från att dessa stunder har varit i princip obefintliga infinner de sig sakta men säkert allt oftare nu för tiden.
Varje droppe kaffe utan tretton pauser sipprar jag därför med njutning och idag passar på att fundera över några av livets stora frågor, middagsmat, treårstrots, föräldrakärlek och människors elakhet. Ja det sista lät ju dramtiskt men ibland är livet just så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar